Samma andas barn

Hoppas att Moulinex Ground är EPL-arena även nästa år. Fast med en bättre gräsmatta. Wolves har ett par kreativa offensiva  spelare som får vara det, en bra manager i Mick McCarthey och ett löpvilligt mittfält. Kul.

De har också ett väldigt stabbigt försvar och en ung målvakt som inte kunde lastas för målen men som inte heller gav försvaret anledning till ro.

3-3 var med andra ord en seger för Wolves och en förlust för Spurs som med sitt enormt individuella övertag borde vunnit typ 4-1. Det gör aldrig Spurs för att ifall de spelar offensivt som mot Wolves släpper de in alltför många mål.

3-3 avslöjade, inte för första gången, Spurs brister.

Dawson har skuld i minst två, Hutton direkt i ett och Gomes ovilliga att gå ut och få en smäll eller tävla om en höjdboll gör att han alltid stannar på linjen. Eller väljer alibialternativet – halvvägs ut, halvvägs in. Ingen kan peka finger år honom och säg att du borde tagit det men med gemensamma krafter och ifall båda var överrens om ansvarsfördelningen så hade både Dawson och Gomes sett till att bara släppa in målet som Hutton förorsakade.

Ta den sista kvitteringen som exempel. Ett långt inlägg som det borde vara en bagatell för Gomes att plocka ned. Men han blir stående på fel fot och har lite fel utgångsposition vid inlägget. Dawson har en annan markering men bestämmer sig för att ta bollen men hinner inte riktigt dit och den stackas vänsterbacken  – som inte går upp i duell för att hans mittback sagt han ska ta den själv –  blir stående stilla, gör ett tafatt försök att hoppa och får en armbåge i nacken som tack för den uteblivna nickduellen.

Milan har väl inte spelat med hög press sedan Sacchi på 90-talet men ifall de hade kunnat göra det hade de kunnat hota Spurs i CL-returen. Det är också därför jag tror Spurs får väldigt svårt att nå längre än kvartsfinal i CL och en femteplats i EPL. Fast det är å andra sidan mycket bättre än förra året.