Handbollens fattiga och rika

Eftersom svensk handboll är så pass fattig borde skillnaden mellan lagen bero på hur stor sponsorbudget de lyckas skrapa ihop. Lyckligtvis är det inte så. Socailbidragsklubbar som Sävehov och Guif dominerar tack vare oerhört bra ungdomssatsningar och stor välodlad lokal handbollskultur, Redbergslid (barnfattigdomsvarning) går till slutspel.

Skånsk handboll är förhållandevis rik men har inte lyckats trots alla pengar. Vilket glädjer mig. H 43 är ett riktigt svullet köpelag som lyckligtvis nu tvingas kvala, dessutom med en rasistianstruken styrelse. Precis som två andra kvalköpelag: Hammarby och IFK Kristianstad.  De relativt välmående, pösmagade IFK Malmö och speciellt Ystads IF har visserligen gått till slutspel men är skönt chanslösa.

Lugi går bra, med hyfsad ekonomi men framförallt gillar jag IFK Ystad, den fattige lillebrodern. När Percy satte in pengar och styrelsen bara innehöll företagare och bankdirektörer köpte de ihop lag men lyckades aldrig till mer än SM-semi. Sedan försvann Percy och med den alla glidargubbarna. Vad IFK behöll och gick tillbaka till var den starka ungdomsavdelningen ( talanger i Ystad skolas i IFK och hämtar pengarna i YIF). Nu har de vunnit JSM-guld, igen och kvalar till Elitserien. Tyvärr är IFK alltför unga och fick igår stryk i nyckematchen hemma mot H43 med 25-27. Men det var bra första omgången, Jim Gottfridsson och de andra har fortfarande chansen.

IFK tränas av en av handbollssveriges mest sympatiska ledare Robert ”Knirr ” Andersson. Jag tror dessutom han är tredje generationens handbollstränare i IFK d v s både far och farfar tränare IFK.

Svensk handboll hade mått bra om H43 åkte ur och IFK Ystad gick upp.