Inför allsvenskan: Djurgården

Ett mellanår för Djurgården innan de satsar på 2011 och Magnus Pehrson – fast riktigt vad han gör i år förstår jag inte. Han är avstängd men avlönad av en klubb som bara gigantiska skulder? Vem bestämmer egentligen laget och går det att urskilja en taktik istället för att bara kämpa och springa i Djurgården 2011?

Det fanns under hösten en ganska häftig hög press men det är tveksamt om materialet finns för den i år. Men vågar man kan man bli sevärda. Dessutom är en målvakt som Pa Dembo alltid sevärd – på ett eller annat sätt.

Målsättningen sexa är inte helt orealistisk.  Förra året var DIF fem poäng från TFF och femteplatsen d v s  svenska lag skiter fullständigt i om de blir elva eller femma vilket är märkligt.

Det finns tre bra saker med DIF 2011.

En ny amerikansk mittback som är lagkapten i USA framgångsrika U-20 –lag. Då har man potential – åtminstone som ledare.

Kebba Ceesay borde få sitt genombrott och närma sig landslaget.

Johan Oremo kan inte bli sämre än vad han är. Oremo har vilja och stor potential men har inte visat något på 32 månader.

Måste tillstå att jag alltid gillat Joel Riddez känsliga vänsterfot – även under åren i Assyriska.

Kennedy Igboananike petade in några mål under hösten och är nu säkert på väg till Milan, i 08-området. Istället står som vanligt DIF och faller med Sjölund och Jonson. Varning för att Jonson faktiskt, trots allt, är lite väl gammal nu.