Avsaknaden av Zlatan

Det mest spännande med en Barçamatch numera är hur motståndarna väljer att misslyckas taktiskt.

De misslyckas alltid och även 1-1  på Bernabeau var en förlust för Mourinho. Och för Madrids stolthet naturligtvis. Ändå var det en ganska lyckad taktik. Pepe kunde som mittfältslibero, tillsammans med domarens juridiska och medicinska dispens, springa över stora ytor och tackla friskt överallt.

Madrid spelade med ganska hög backlinje och mycket press på bollhållarna. Ingen hög press utan låg och numerär. De krympte ytorna så att backlinje och mittfält blev en enhet, typ 8-0-2 i försvaret.

Dani Alves fick ingen plats över huvudtaget. Messi rörde knappt bollen och så fort Xavi och Iniesta hade den hade de också tre, fyra vita omkring sig.  Markeringen, även när de tre inte hade bollen var så rigid att ganska ofta kunde Pique vrida lite på överkroppen så som han skulle passa i sidled och på det viset oattackerad dansa långt in på Madrids planhalva med bollen i besittning.

Jag är imponerad av hur Marängerna orkade springa så mycket utan boll. Jag tror inte de orkar springa lika mycket på bortaplan.

Samtidigt beror Madrids relativa framgång också på att Barça inte har något bra anfall. Anfallet består på pappret av den fantastiske Messi, den ojämne Pedro som måste ha stora ytor för att kunna utnyttja sitt enda vapen – snabbheten. Plus den  för närvarande närmast värdelöse David Villa. För mig som aldrig förstått vurmen för Villa är det inte förvånande. Han är naturligtvis ingen dålig spelare men att göra några snygga mål i VM betyder inte att man är bra på Bernabeau.

Det är i matcher som den mot Madrid, och den kommande mot Manchester United i CL-finalen ( ifall Barca går dit) som man märker hur mycket Barça saknar en stor anfallare och/eller effektiv avbytare.  När ytorna krymper försvinner de små spelarnas genialitet. I går var Barças enda riktiga hot Messi, Iniesta och Xavi. Pedro gjorde ett bra defensivt jobb medan Villa, Villa fixande en straff och borde fått en till men det räcker inte om man spelar i Barça – tycker jag. Man måste kunna kräva mer men Villa saknar helt självförtroende.

Affeley är blott en mer självisk version av Pedro. Affeley är duktig med boll men på den här nivån, i den här åldern enbart en typisk ”redan-avgjorda-matcher-spelare”.

Barça måste kunna hota i luften. En offensiv hörnas viktigaste konsekvens får inte vara att den öppnar för motståndarnas kontringar. Barça måste ha en stor spelare som binder några mittförsvarare i straffområdet för att ge plats åt Messi. Igår tvingades Messi dribbla av fem, sex spelare innan han kom till avslut och ändå lyckades han nästan, förföljd som han var av ett hav av vita motståndare.

Det ska bli intressant att se vad som sker på onsdag. Vilka förändringar i taktiken Mou och Pep gör och hur utfallet blir. Det är nästan, nästan lika spännande som själva resultatet.