Visst gör det ont när baksidor brister…

Det var oväntat, helt oväntat att Pyuol skulle starta. Hans knäskada, från landskampen Catalunya- Honduras den 28 december, kändes inte av längre. Så han bestämde själv att han ville spela och hans spelade. Ofta bra, inte alltid. Pique var den som höll ihop försvaret.

Det höll i 57 minuter då en muskelbristning i baksidan av låret fick honom att sätta sig ner på gräset och vifta med handen.

Det kändes inte riktigt ”Puyoligt”;  han kaptenen som går genom eld och vatten bars ut av två tjejer och två tunnhåriga män sittande på en orange bår.

Och även om det sägs att han kan spela cupfinalen så tror jag det inte. Redan Karin Boye visste hur ont det gjorde när något brast om våren och gamla baksidor på lår är inget att leka med.  Så det är inte omöjligt att Barça vann en titel på Bernabeau i går men förlorade två.

Samtidigt var de ganska överlägsna. Hade det inte varit för en domare utbildad i ultimate fighting hade matchen vunnits. Han tillät nästan allting – utom Albiols stryptag på Villa. Däremot tillät han Pepes vansinnestacklingar och Carvalhos stämpling vars avsikt absolut var att skada Busquets.  I allsvenskan hade Pepes fått rött redan i spelartunneln.

Men det finns en anledning till varför Spanska fotbollsförbundet valde en domare som blåst 10 straffsparkar åt Madrid och 1 (en) till Barça i sin karriär. Han blundade för en straff och bestraffade en korrekt tackling av Dani Alves. Det var ett justitiemord men ändå ganska OK – vanligtvis är domarna på Bearnabeau än mer partiska.