Simon Thern

Om fem år kommer jag kunna säga att jag var där. Jag säger för säkerhets skull det redan nu och ska till och med berätta hur det gick till.

Låt mig bara först konstatera att Simon Thern är den förste sonen till en av spelarna från den legendariska VM-truppen 1994 som spelar allsvenskt. Bara det är stort i mina ögon.

När han gjorde allsvensk debut berodde det på att han var den minst dåligt lämpade för att spela ytterback. I förra matchen tappade HIF tre ytterbackar. I går fick först ena mittbacken yrsel så att en högerback fick hoppa in där. När sedan tredjevalet som högerback vilken vikarierade som vänsterback fick krampkänning tvingades man välja Simon Thern.

Han kom in i 84:e minuten mot Syrianska (1-0). Första bollkontakten, som högerback, innebar att han vände upp med bollen som om han tänkte spela ut den till sin yttermittfältare men drog sedan med sig bollen snett innåt planen. Det vill säga att han dribblade av motståndaren och avancerade framåt.

Han, med rak backlinje bredvid sig vid mittlinjen, gjorde något nästan förbjudet och tabu i sin första allsvenska bollberöring.

Det lovar gott inför framtiden.

Sedan är det en mer lokal-kroppslig fråga jag funderar på.

Simon Therns kroppshållning:  låga axlar, lätt framåtböjd, hängande huvud, allmänt dålig hållning, rakt, tunt, stripigt hår och med en utstrålning av evig lojhet – det påminner om någon annan gammal HIF-are. Jag tror inte det är Cyril Finnberg, men nästan. Och det är inte heller Lino Boreiro men jag börjar närma mig nu. En kortväxt innermittfältare som aldrig blev riktigt stor, kanske med anknytning till Högaborg…

…hur stor Simon Thern blir är omöjligt att säga efter sju minuter mot Syrianska.