Den svenska dubbelmoralen: Från Jutas över Stalingrad till Stockholms Stadion en tidig majlördag 2011.

Fem spelare har fått röda kort direkt i årets allsvenska. Fyra av dem kommer från samma lag – ett lag som absolut inte spelat hårt eller osjysst fotboll. Att som Fotbolls-Sverige tro att hela felet är Halmstad BK:s eget är ett stort misstag.

Under många decennier var Sverige världens moraliska samvete. Vi var Jordens bästa land och hade därför rätt att tala om hur alla andra länder ( som naturligtvis inte var lika rika, fria, rättvisa och bra) skulle göra.

Att Sverige var så framgångsrikt berodde på att vi inte tog ställning för vad som var rätt eller fel när det verkligen gällde. Vi fegade ur, låste in oss och kom inte ut förrän det var över.

Sverige har, efter att ha förlorat de egna drömmarna om Storsverige (Norge, Finland och tyska Östersjökusten), hållit en låg profil och låtit andra länder, arméer och människor sköta skitgörat. SEDAN har vi dykt upp med förnumstig min och berättat vad andra borde göra.

Det värsta exemplet är Andra världskriget där vi var protyska och levererade råvaror till den nazistiska krigsmakten samtidigt som Sverige hade ett brett elitidrottsligt utbyte med endast nazisterna och var det enda land utanför Axelmakterna som ställde upp i Skid-VM -41). Sverige hjälpte nazismen fram till Stalingrad då Sverige bytte sida och började stödja de allierade.

Den fegheten, oviljan att handla moraliskt och ta konsekvenserna har vi byggt HELA vårt svenska välstånd på och skapat vår Bror Duktig-attityd. Den och det faktum att till de hårdaste, tuffaste industrijobben värvade vi fattiga invandrade arbetare som vi behandlade som skit.

Jag ser lite av samma mönster i behandlingen av de spanska fotbollspelarna i Halmstads BK.

Den svenska domarkåren låtsas varken se eller förstå upprinnelsen till problemen. Men då spanjorerna har blivit tillräckligt provocerade och ger igen. Då åker de ut ögona böj medan de svenska förövarna alltid klarar sig utan något som helst straff.

Till detta kommer massmedias moraliserande över de brutala spanjorerna och tron på att domaren i det ögonblick han dömer och straffar är ofelaktig. Även i efterhand, med DVD-bevisen på skärmen är den svenska fotbollsrättvisan inte beredd att vara låta rätt gå före fel , korrigera en oförrätt och straffa en svensk.

När MFF:s Jimmy Durmaz kastade sig över José Zamora blåste inte domaren fast det var ett solklart gult kort. När han sedan tog stryptag på spanjoren reagerade inte heller domarteamet. Men då spanjoren knuffade bort svensken med en mild knytnäve i bröstet blev det rött direkt. Allt medan Durmaz spelade teater i gräset.

I går slog och armbågade HBK:s spanske målvakt Nauzet Perez Djurgårdens Philip Hellquist.

Det går naturligtvis inte att försvara men det måste funnits någon form av provokation tidigare i matchen. Något som spanjoren och hans spanske tränare inte kan förmedla och som svensk media inte intresserar sig för.

De två första, grövsta, beröringarna blåser inte Jonas Eriksson för men den tredje gången, klappen på kinden som får Hellquist att vrida sig i skrik och plågor – den orsakar utvisningen.

Vad som TV-kommentatorn och tidningarna inte reflekterar över är att Hellquist i momentet före kastat sig in med båda sulorna mot en liggande Nunez. Om det inte skett mot en liggande målvakt överkropp utan mot en utespelares ben ute på plan hade det blivit rött direkt.

Nu ignorerade domarteamet det här riktigt vidriga och direkt livsfarliga tilltaget helt och hållet. Djurgården fick straff när Halmstad skulle fått frispark.

Det är här den falska svenska fega moralen kommer in. Inte nog med att domarteatet blundar för det grövsta brottet – de och deras överdomare kommer ignorera det allvarligaste brottet.

Och så kan Sverige fortsätta prata om de hetlevrade spanjorerna som inte vill ( eller kanske inte ens kan) anpassa sig till hederlig blågul fotbollskultur. Och svenskar är världens justaste fotbollspelare medan alla andra länders fotbollspelare (speciellt sydeuropéer) mer eller mindre alltid fuskar sig till frisparkar och straffar och Gud vet vad ( i det avseendet är Pontus Wernbloom, den ortodoxt bekännande sossen Wernbloom Sveriges mest svenske fotbollsspelare).

När Jonas Eriksson på sitt förnumstiga manér sätter det röda kortet i ansiktet på Nauzet Perez och sedan vägrar kommentera sin dom med annat än att med hela armen och sin allra bistraste min peka mot utgången; då fegar han ur, låser in sig och kommer inte ut förrän det är över.

Det är en form av fotbollskulturell rasism som drabbat Halmstads BK!