Den förfärliga månaden maj

Fotbollsmässigt sett är det ett helvete, ett blommande helvete. De stora fotbollsligorna rullar i mål utan att trampa och tävlingen är redan avgjord. Den enda spänningen som återstår är i botten av serien och hur många orkar engagera sig i det – utom de närmast sörjande.

I Norges motsvarighet till HIF-MFF slog Rosenborg Molde borta med 0-2 och verkar nu, efter en knackig start ha återvunnit balansen. De kommer säkert vinna, som vanligt. På så sätt utgör Norge och Sverige varandra motsatser och om man klagar på allsvenskan – exakt hur kul är Tippeligan? Eller den danska serie som byter namn vartannat år men som FCK springer hem med 25-30 poängs marginal?

Heder år en homogen serie som allsvenskan!

Maj är också månaden då förväntningarna och drömmarna krossas. Inför HIF-Gefle hade min vän ”Stisse” Åberg drömmar om allsvensk serieledning och det slutade med att han köpte glass till hela redaktion men blev själv utan.  GIF var en av orsakerna till min ”rättvisa” Allsvenska som jag skapade vid månadsskiftet. Där IFK Göteborg låg i topp och Gefle i botten med Syrianska och Gais och Djurgården.

Det är inga större problem att varken se kvalité och bristen på den. Det enda lag som trotsar mina känslor är Halmstads BK. Och där finns delvis en alldeles egen förklaring som Fotbollssverige talar tyst om.

Ta t ex MFF. Nu talar alla fotbollsexperter om kris och att det är Rolle Nilssons attityd som stjälper laget. När tillräckligt många har skrivit samma sak börjar  t o m spelarna själva tro på det – i brist på andra och mer sanna förklaringsmetoder.

Faktum är att MFF är inte bättre än så här just nu. Ett lag som med skador på ett par viktiga spelare ( Dahlin, Sudic, Hamad) och en tränare som använt fel spelare och inte inte själv kan förmå skapa den dynamik och taktiska idé som hans förre assisterande tränare kunde. Nu står Roland Nilsson på egna ben och resultatet är trots en väldigt bra spelartrupp ungefär som de tidigare åren , åren före Pep.

Ett par sådana fel är uppenbara – Dardan är trots sin ungdom en mycket bättre fotbollsspelare än Agon. Jimmy Durmaz är inte i mental balans. För fjärde matchen i rad gjorde han ett riktigt ful sak som var avsedd att skada en motståndare, senast en väldigt sen och äcklig stämpling av en syrianskaspelare på ankeln. Jag säger inte att den kan ha varit framprovocerad denna gången men sett i raden av utvisningsgränsande ojustheter har utfört…

Och för att ytterligare fördärva den  himmelblå majbedrövelsen; HIF ser ut att ha överlevt den initiala formsvackan. Det offensiva spelet såg riktigt bra ut mot Gefle. Rachid, som jag hyllat så mycket, fick äntligen starta  och var kung i en timme. När man byttes ut gjorde Simon Thern en ”Rachid”, plus mål: att dribbla tre, fyra man på liten yta.

HIF:s stora problem är mittförsvaret där varken Larsson eller Nilsson såg bekväma ut mot Gefles inte fullt så mäktiga anfall. Gefle verkade faktiakt riktigt offensivt under långa stunder då två, tre omställningsspelare höll 5-6 HIF-are hårt sysselsatta. Och Christoffer Andersson har kvar bollkänslan men försvarar betydligt sämre i år – har man plockat ner Christiano Ronaldo och David Beckham borde man inte ha så enorma problem med Jonas Llanto.

Gefle är äckligt disciplinerade, ligger alltid rätt och springer oerhört mycket. Det är imponerande. Så mycket annat är det svårt att imponeras av.  Ja förutom den ”gevulska” hybris som krackelerade en måndagskväll i den förfärliga månaden maj.

Jag förutspår, med avstamp i ”den rättvisa serien” att det också blir en jobbig månad för Norrköping, AIK, Gais och Trelleborg.