Jag och Zlatan

Vi två verkar ha en sak gemensamt.

Han är skadad, och lagkapten, och nyckelspelare men tycker ändå inte det är värt att sms-a förbundskaptenen och berätta att allt inte är OK. Anar jag här en aning loj attityd till detta nationalistiska uppdrag – att Sverige ska vinna  borta mot Moldavien på fredag och mot Finland på måndag, på nationaldagen? Är Zlatan lite trött och sliten? Saknar han motivation? Är tankarna någon annanstans, i en annan klubb än Milan?

Mina tankar är också någon annanstans. Jag har väldigt svårt för att engagera mig i en match mot Moldavien. Inte för att jag tror det är en lätt match utanför att det just är Moldavien. Svårspelade, tråkiga, fysiska och vars läktare säkert är stora men utan tak. Lite som Syrianska m a o. Eller Albanien. I decennier fanns det bara ett sånt här icke-land i EM- och VM-kvalen och det var Albanien. Nu finns det ett tiotal och det är lika svårt att känna både entusiasmen och nationalismen. Alla små ointressanta fotbollsländer har gjort kvalmatcherna urvattnade. Torftig fotboll, krampaktig bollbehandling.

Så jag känner mig som Zlatan; så där lagom fokuserad d v s inte alls.

Vi, båda, såg CL-finalen i lördags och där just slutar våra gemensamma upplevelser.

Det måste ha gjort jävligt ont i en av oss. Den andre bländades till den grad att han fortfarande har svårt att se klart – varför då besudla bollminnet med något så i jämförelse uselt som Moldavien- Sverige?  Medan Zlatan däremot rimligtvis borde fundera på ifall Riola verkligen är den ultimate karriärvägledaren?

Att i lördags sitta och titta på Vintergatans bästa och mest underhållande fotbollslag på många miljarder år – hur kul var det för honom? Varje blåröd delikatess var ju en tunnel på Zlatans egen självbild. Speciellt som man hade kunnat vara med ifall man inte lyssnat på ”de goda, faderliga” råden från Riola om trots, nonchalans, fåniga uttalanden och barnsliga uppträdanden.

Zlatan, normalt sett en av världens bästa fotbollspelare och ytterst medveten om det, är en av idrottsvärldens grövsta förlorare idag. Och nu skall han sättas ut och ge en skitmatch lite bollvärdighet och lyster. Plus sno ett par tusen moldaviers entrépengar som de inte får tillbaka fast Zlatan inte spelar. Plus leda sitt lag till seger. När han inte känner sig helt OK varken fysiskt eller psykiskt.

Klart han inte är så tänd på det. Klart att han liksom jag tycker det är en transportsträcka som tyvärr innehåller ett tävlingsmotstånd. Eller så är allt det här om att inte träna ordentligt och grundligt kommunicerad depp bara ett sätt för att Zlatan ska slippa prata om vad som hände i lördags. I så fall är jag djupt imponerad. I så fall har landslaget den mediestrateg som statschefen saknar.

Fast jag tror Zlatan är deppig. Jag tror inte han spelar  men jag är övertygad om att vi båda kommer se matchen.