Den falska målfesten

Alla haussar plötsligt det svenska anfallsspelet. Inte behöver vi väl Zlatan nu när vi gör fyra borta mot Moldavien. Skriver kvällstidningarna. Den mest nyanserade är Robert Laul som tycker att man ”kan diskutera Zlatans medverkan”.

Nej, det kan man inte.

Om man nu flyttar de stornationalistiska känslorna åt sidan ( kan ni tänka er vad Ralf och Majlard hade kunnat göra av de här nu, den 6:e juni och med monarkin hårt markerad i straffområdet…?) kan man konstatera följande: Sverige gjorde fyra mål på tre målvaktstavlor och en tursam styrning på ett uselt långskott från 35 meter. Mot Moldavien. Hur bra är det?

Både Elmander och Toivonen är hyggliga svenska forwards, liksom Berg och Rosenberg men de har två, tre klasser upp till Zlatan. Varför Zlatan är mindre bra i landslaget numera är för att han saknar en bra omgivning (den han hade med Larsson och Ljungberg). Han springer offside för att passningarna kommer en tiondel försent. Han slår passningar som inte når fram för att motspelarna först en tiondel alltför sent inser vad de skulle gjort, var de skulle löpt. Det är den enkla skillnaden mellan Zlatan och ”also ran-forwards”.

Finland är en riktigt usel fotbollsnation för närvarande, fullt i klass med det Moldavien Sverige inte kunde göra ett riktigt mål på.

Det kommer stå 0-0 så länge Zlatan inte är på plan.