Komplext från Jämtland

När jag gjorde Listboken behövde jag experthjälp med backhoppning och vem visste mer om backhoppning än ”Plex” – den pensionerade Stenmarkstolkaren från Östersund. Så lärde jag känna honom lite och ändrade uppfattning. För det går inte att komma förbi Plex om man som jag upplevt 70-talets sportmagi genom en 26-tums färg-tv. Det var med ”Plex”, även om man inte gillade det, det var komplext.

För jag hade inte gillat ”Plex”, han sa bara självklarheter och rabblade mellantider – jag tyckte han utgjorde ett hinder mellan mig och upplevelsen av Stenmarks dans på brant lutande golv. Dessutom var han en slags vintersporternas TV-Messias och jag föredrog idrott utan komplicerade, närmast fiktiva, element som snö och is. Och öppningskonstaterandet i intervjun efter ännu en stenmarkseger är väl den tokigaste man kan tänka sig: ”Det är så en slipsten ska dras!”.

Fast när man lyssnar riktigt på sändningarna märker man att ”Plex” ofta uttrycker sig med ett återhållsamt poetiskt tilltal – att han var en Zackrisson utan filosofin men ändå med det ett eget, valörrikt språk (även om han var lite väl förtjust i gamla ordspråk och talesätt). Framförallt sinade aldrig hans passion för sporten. Jag tror det var därför han hjälpte mig – en okänd man från Skåne som bad om en stor tjänst – och han gick in för det oavlönade uppdraget med stor entusiasm.

Lyssna på honom när han kommenterar Janne Holmlunds fall i OS-backen 1980. Det som oroar honom är inte att en landsman dyker på huvudet i 90 metersbacken utan att Koskullskullehopparen gjort fel, nästan som om han stört ritualen, sabbat en del av idrottshögmässan.

Precis så mycket älskade ”Plex” idrotten. Så mycket älskar vi ”Plex”.  Han har aldrig ”gått ur tiden”, även om många just idag hävdar motsatsen. Den där kepsen vi sällan såg, den där mycket modelerade jämtländskan, den ödmjuka beundran till idrott och dess utövare – den lever i evighet!