Ekonomisk misär och arbetskonflikt

Visst är det en sexig rubrik. Och en som kommer bli allt vanligare i sportsammanhang, befarar jag. Löneutvecklingen bromsas inte upp samtidigt som många stora idrottsländer har gigantiska ekonomiska, och sociala problem.

Igår skrev jag om spansk fotboll. Idag står det att Barça ska spendera 700 miljoner kronor på nya spelare. Visst. Fast säljs först Bojan och Villa och den relativt usle vänsterbacken de värvade från Sevilla förra året så. Borde ge ungefär knappt hälften. Samtidigt känns det vansinnigt. Man har Xavi och Iniesta och ska nu ha in en tredje, närmast identisk spelare. Samtidigt som Thiago, även han stöp i ungefär samma form, spås en fantastisk framtid och har fått en friköpningsklausul på 800 miljoner kronor.

De oerhört lönebortskämda spelarna i NBA har blivit lockoutade. Orsaken är att 22 av 30 klubbar går med förlust- sammanlagt cirka 5 miljarder kronor förra året. Och spelarna vill inte sänka sina löner med de 30 % NBA kräver.

Å andara sidan så brukar man räkna med att en amerikansk proffsidrottare får behålla mellan 20-25 % av sin lön. Resten går till skatt, advokater, rådgivare, fackavgifter, kollektiva pensionsförsäkringar e t c. D v s så där oerhört överbetalda är de kanske inte, trots allt.

Lockaouten innebär förmodligen att säsongen 2010-11 ställs in. Det innebär också att Euroleague blir bättre och att en massa amerikanska basketspelare förhoppningsvis spelar i Europa till vintern.

Vad det innebär för amerikanska basketfans är osäkert. LA TIMES föreslår LA Sparks eller sällskapshundar. Är inte säker på att det fungerar som substitut.