Ukraina-Sverige

Det är annorlunda tider.

På stationen träffade jag reportern och fotografen som skulle bevaka Sverige-Holland i Landskrona. De skulle ta samma tåg mot Göteborg som jag och sedan byta till lokalbuss.

Ja, de är frilansjournalister men ändå.

Och Sverige vinner två vänskapssegrar mot hyfsat motstånd. Det känns imponerande på något sätt.

Satt i sommarhuset och lyssnade på Radiosporten. Christer och Rikard är verkligen mycket underhållande. Rikard är alltid saklig. Christer kan ibland dra till med fullständigt galna liknelser. Och han har snöat in på att spelarna har skor i olika färger. Det var ett tag sedan Christer var i sportaffären…

Jag tror definitivt på Rikards omdöme. Att Safari är en bättre vänsterback än Oscar Wendt (Swahn) behöver man inte ha en fotbollsmatch för att bevisa.

Vet inte vad Wernbloom gjorde men för mig är han fortfarande hundra år från en startplats.

Jag trodde nog Hamrén skulle ge Alvbåge en match från start. Inte för att jag tvivlar på Isakssons kapacitet (har aldrig gjort det) men Alvbåge är pressfavo och Isaksson, flugfiskaren, är det inte. Nu räddade Isaksson Sveriges tre fiktiva poäng. Bra så.

Däremot hörde jag inget om det som också hör intimt ihop med fotboll i Ukraina:  alla nynazister på läktaren, om korruptionen, tortyren, den vedervärdiga infrastrukturen, de ofärdiga arenorna e t c. Skulle velat ha mer sånt och mindre om färgen på fotbollsskorna.

About this entry

You’re currently reading “Ukraina-Sverige,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
augusti 11, 2011 / 09:24
Kategori:
A-landslaget i herrfotboll, EM 2012, Sportjournalistik, U21/23
Etiketter: