Förutom utmärkt fotboll, fyra mål, en B-betonad laguppställning hos gästerna och många delikatesser hade första matchen i spanska supercupfinalen en annan sida: brutaliteten.
Hemma fick Madrid spela ungefär som de försökte i våras men slapp utvisningar nu. Och då klarade man 2-2.
Första halvlek var ganska välpolerad och Barça ledde 2-1. Det enda som upphörde var att Khedira gick in med en karatespark i ansiktet på Abidal. Khedira stämplade faktiskt Abidal i pannan, när Abidal hoppade lätt i en nicknärkamp.
Blev bara frispark.
Motsvarigheten i andra var när Dani Alves rundade Pepe efter en hörna. Pepe blev långt efter nere vid hörnflaggan och satsade istället på att sätta upp knäet mot höften och Alves flög, alldeles på riktigt.
Blev vara frispark.
Madridspelarna begick säkert 15-20 frispark på exakt samma sätt; i sin press hade de blivit avdribblade och Barçaspelaren vänt upp, och om dem. med bollen. Då kom ett ben.
Dessa taktiska fällningar hindrade 15-20 snabba Barçaomställningar och resulterade bara i två kort: en för Xabi Alonsos cyniska fällning av Messi och en för Khedira som tog ett nacksving på Iniesta.
Dessa cyniska, taktiska fällningar förstör fotbollen. Speciellt som man i Madrid sätter dem i system. Och domaren som var så bra i första och släppte alla filmningar från Ronaldo var absurd i andra. Alex fick en varning för hands – bollen sköts på honom från tre meters håll. Xavi hade sådan pendling att han i svingen efteråt sparkade Alex på knäet och försökte få den nyblivne Barçaspelaren utvisad.
Det var f ö många märkliga frisparkar till Madrid då motståndarna spelade på bollen. Och att alla dessa ickefrisparkar i straffhänseende jämförs med Khediras K2-spark och Pepes knätackling känns fullkomligt absurt.
Madrid fick 2-2 och Supercupfinalen lever tills returen på tisdag. Hoppas spanska fotbollsförbundet är nöjt med det men jag fruktar att de också gärna vill att Madrid får en titel med sig hem till Madrid.
Lämna ett svar