Sport på film

Jag är inte enbart fotbollsskribent, jag är filmskribent också…  …minns inte riktigt tamdkrämsreklamen för några år sedan men nu är jag som vanligt vid den här tiden på året i väg och ser hösten alla (många av dem) filmpremiärer.

Sport blir en allt vanligare referens i spelfilmer. Ingen har dock ännu handlat om sport även om Allan Svenssons patologiska, och väldigt löjliga, fotbollsintresse är det som för handlingen i ”Svensson, Svensson” vidare, inte nödvändigtvis framåt men just vidare.

i ”Drive” är flyktbilsföraren så intresserad av Clippers-Raptors på radion att han nästan missar infon på polisradion. Här får sportintresset, och valet av sunkiga Clippers, som favoritlag. en funktion. Föraren, Ryan Gosling, är nämligen en riktig loser himself.

I den fantastisk skotska Tyrannosaur med Peter Mullen dricker man begravningsöl för en gammal vän och efter ett tag kommer en celtichalsduk fram. Dock utan bokstäver. Det är en vacker sorts film om ärrad, olycklig kärlek. I övrigt har man varit väldigt noga med att utesluta alla, samtliga fotbollsreferenser. Fast ifall man lyssnar noga på bakgrundsljudet i filmens början, precis som i Drive, så är det en celticmatch som refereras på radio. Och Celtic förlorar och huvudpersonen kommer ut från bookisen, är förbannad och sparkar ihjäl sin älskade hund – så börjar den filmen…

I ”This Must Be The Place” gör Sean Penn en Ozzi Osborne-liknande figur som bor alldeles i närheten av den stora nya fotbolls- och rugbyarenan i Dublin ( glömt namnet).  That it, so fare.