Nya trender, tendenser och Noah

Ser min andra basketmatch detta EM och det är verkligen en godbit: Italien som måste vinna för att inte missa playoff och Frankrike som behöver en seger för att vara klara.

Första quartern är tendens från min förra match klar – detta EM är trepoängskottets kräftgång. Det skjuts få och dåliga treor.

Sedan kommer Italien i gång. Man har tre NBA-spelare, tre trepoängskyttar och de börjar ösa i projektiler från halvplan. Gallinari, Benelli och Bargnani skjuter grymt och trots att man en bit in i fjärde Quartern tappat returtagningen 40-17 så leder man matchen med ett par poäng.

Sedan tröttnar de tre, börjar ta dåliga, själviska skott och fransmännen genom framförallt Boris Diaw gör många snygga poäng under korgen. Han, Noah och en Eurospelare vid namn Ali Troare har några grymma insidemoves.

Vid ett tillfälle gör Noah bort tre man och producenten ( som var ojämn) klipper in en sekund bild på den italienske coachen och man ser att han är upprymd och myser. Det är en bild av en motståndarcoach som njuter. Det är ovanligt! Det är också ovanligt med spelare som Noah. Inte bara i EM och i Europa utan framförallt i USA; osjälvisk, underbar attityd och med en del riktigt vackra moves.

Italien var en besvikelse. Ingen utom de tre NBA-gubbarna vågade, eller kanske fick, stiga fram. Går inte att vinna basketmatcher då- oavsett hur bra man skjuter.

Och jag kommer nog vidhålla att Italien var ett undantag: det skjuts mycket färre treor nu och det är betydligt mindre zon. Överhuvudtaget känns det som om det är mer öppet och omväxlande spel, fler en-mot-en-situationer och färre uppsatta spel. Börjar Europa närma sig NBA, även spelmässigt?