Efter att dagen var klar med alla måsten satte jag mig ner, som utlovat, framför Eurosport. De visade det som förr kallades ”Catch-as catch-can” och som turnerade runt om i Europa. Ibland var det galor i IH i Helsingborg.
Det kallades även ”proffsbrottning” medan jag uppfattade det som fusk och trams och ett sätt att lura alla de som inte fick se proffsboxning för att pappa förbjudit det. Det var samma publik, samma könsvrål när någon verkade skada sig.
Så jag tittar några minuter och det är precis samma sak nu som i IH. Även om de nu är mycket mer vältränade och snabbare. De fejkade skadorna, hånfullheten och föraktet, check.
Det är en slags skådespel – ungefär som tjurfäktning. Samma manér, samma stolthet, samma publik. Fast med helt avgörande skillnad. Detta sänds i sportkanalen Eurosport – som om det vore sport vilket det naturligtvis inte är. Tjurfäktning bevakas alltid på kultursidorna. Att ge det plats som sport är ett hån mot oss som tycker sport är viktigt. Som om vi är lika korkade och enfaldiga som de i publiken som betalar och skriker och njuter av att se andra människor skada varandra.
Eurosport är ingen seriös sportkanal. Hade de varit det hade de inte visat den här misslyckade våldskomedin.
Lämna ett svar