Marseille-Arsenal och att knäcka CL-koden

Det är komplicerat med Champions Leauge. Igår kämpade jag mig igenom en match jag trodde skulle bli spännande och med hyfsad kvalité. Ett överlägset Arsenal mot ett så där traditionellt vilt och halvbrutalt Marseille.

Jag kan inte frigöra mig från känslan att den här turneringen blir allt mindre intressant för varje år. I alla fall på den här sidan nyår.

A. Det är som om lottningen avgör. De bra lagen kan tappa en match eller poäng i de första två omgångarna. Sedan är omgång 3 och 4 taktiska manövrar där det mer eller mindre bestäms hur man bäst fördelar poängen och sedan är de två sista enbart taktik. Eller brist på den ifall man är en rik klubb som redan är klar för nästa omgång.

B. Det blir allt fler duktiga östeuropeiska klubbar i takt med att deras marknadsekonomi och kapitalismen helt erövrar deras länder. Dessa klubbar har en himla massa pengar och är väldigt duktiga men de intresserar mig inte nämnvärt. Men jag har ingen relation till dem eller spelarna. Duktiga men ointressanta. Åtminstone på hösten.

C. De stora skillnaderna. Jag ser nästan aldrig Barça längre på hemmaplan De är alltför överlägsna – hur fantastisk fotboll de än spelar. Jag vill i första hand ha fotbollsmatch, inte underhållning. Jag hade hoppats på Madrid- Lyon men Los Merengues var groteskt överlägsna. Jag hade hoppats på Marseille – Arsenal men den är en falnad klassiker.

Dels för att hela fonden täcktes av en tom betongläktare som fick bortaläktaren på Swedbank Stadion i matcher mot Häcken och Syrianska att i jämförelse kännas taight, fullsatt och festlig.

Dels för att det här är två ganska mediokra lag. De är Dynamo Zagreb med bättre organisation. I alla fall Marseille. Arsenal? Kom verkligen Arsenal med bästa laget för de såg riktigt dåliga ut? De såg ut som ett lag i mitten av EPL där flera spelare hade bristande teknik och några, typ Arsjavin, fick tuff markering i tio minuter vilket räckte för att han skulle tappa lusten.

Jag undrar vad Wenger sysslar med, vilken hans långsiktiga plan för det här laget är?

Så det blev en match där Arsenal försvarade sig mot en Marseille som i alla fall hade en vilja att gå framåt. Och så dåligt var det egentligen inte – bara två CL lag som verkade ense om att dela på poängen. Sedan råkade ödet förstöra matchplanen på tilläggstid.

Så kan det gå. Eller är problemet att så mycket kvalité hamnat i ett fåtal bra lag och att känslan av att dessa lag inte ser matcher utan bara följer en plan för kvalificering känns väldigt uppenbar.

På något sätt känns det som om den här turneringsformen spelat ut sin roll, klubbarna har knäckt koden, och att CL som vi känner det, överlever av enbart ekonomiska skäl.