Sämsta elvan: Målvakten

Sverige har många målvaktstalanger, duktiga  i allsvenskan, nästan färdiga för landslaget. Typ Nordfeldt, Noring, Dahlin och Pär Hansson. Marcus Sandberg, som fyller 21 om drygt en vecka, tillhör inte den kategorin.

Så varför satsade IFK Göteborg på honom. Nordfeldt var ledig och ville lämna BP? Trodde man att en ung målvakt automatiskt blir bra för att han får förtroende?

För IFK gav honom förtroende. Man gjorde likadant för två, tre år sedan men tvingades retirera en vecka före premiären och köpte över en dyr danska landslagsmålvakt med sinne för stolpförflyttningar.

Sandberg hade hyfsad talang men varken auktoriteten eller i förlängningen nerverna att vara allsvensk målvakt 2011.

Det stora problemet var inte linjeräddningar eller långskott – det var bakåtpassningar, samspelet med backlinjen. Det syntes att han blev osäker och backlinjen blev osäker och Ragnar Sigurdsson och Sebastian Eriksson blev så jävla osäkra att de började skälla på honom. Sedan slutade slå bakåtpass. Sedan slutade Marcus Sandberg vara en tillgång. Ändå fick han fortsätta stå.

Jag skulle vilja påstå att IFK Göteborgs fiasko 2011 ( tippade dem etta) i huvudsak beror på hur klubben hanterade målvaktsfrågan. Det fanns noll trygghet i det försvaret under våren. Och man kan knappast lasta en ung målvakt som ännu inte, eller kanske aldrig, har de nödvändiga egenskaperna.

Marcus Sandberg och IFK Göteborg 2011 är en fallstudie i hur man inte ska sköta målvaktsfrågan.