HIF

Såg större delar av cupfinalen och imponerades av tempot och passningspelet. Fast Kalmar såg också trötta och klumpiga ut. Kalmar hade några försök till en mycket hög press men spelarna är inte tillräckligt snabba för den.

HIF:s mittfält i går var, liksom alltid, grymt. De var överallt, hela tiden.

Vad som inte imponerade var avslutningsfasen där man gärna ville göra det snyggt och leka medan det fortfarande var match. Christoffer Anderssons straff var beviset på det.

Osvensk – av en spelare uppväxt i Nybro som privat framstår som väldigt, väldigt svensk.

Annars är väl HIF ett synnerligen lyckat svenskt experiment. HIF spelar ”Connyfotboll”, praktiserad i en  rad hissklubbar som TFF och Assyriska. Och så får man bättre material och en harmonisk klubb och då funkar det.

Trodde inte det om Conny och jag har inga problem med att göra en pudel. Grattis!

Förutom ovanstående är för mig detta frukten av framförallt mittfältet.

Man har fått behålla seriens totalt sett två bästa innermittfältare. Man har haft oerhört duktiga komplementspelare som bytt positioner och form men HIF har alltid vunnit mitten. Vilket varit extra viktigt de perioder av säsongen då backlinjen varit osäker och forwardens osynkroniserade.

Plus att de faktiskt plockade in och integrera nyförvärv på kort tid.

Är stolt över HIF!