Laul och jag

Robban och jag har ju nästan alltid tyckt likadant. Om allting. Så också i kväll (dessutom var väl min andre manlige medieantagonist Birro också med på ett hörn…).

Mest glad blev jag över att May Mahlangu blev bäste spelare i allsvenskan. Det var han med en mil, den mil extra han springer under varje match. Såg honom först i Hässleholm då han sprang och sprang men aldrig fick bollen.

Det var småmodigt av juryn.


About this entry