Domare och förutfattade meningar

Marseille – PSG var precis så bra underhållning som man kunde gissa att det skulle bli. De stora prestigeklubbarna på 90-talet som hukat under Lyon – den lite ointressanta, aparta staden. OM-PSG är passion och det smällde frisk redan från avspark. Många stentuffa tacklingar, efterslängar var legio, sju, åtta ansikte  mot ansikte – situationer och två då spelet blåstes av och alla sprang dit:  ändå klarade domaren ut det. Inga utvisningar, emellanåt hyfsad stämning på planen.

Till skillnad från Liverpool-Man City som inte var en tredjedel så het men där domaren ändå tog chansen att visa ut en spelare. Som jag tidigare skrev var det i sig två varningar på Balotelli men satt i sitt sammanhang med alla liknande förseeleser som han släppte så var det väldigt orättvist.

Och hade Mike Jones dömt i Marseille så hade fem, sex man varit utvisade redan före paus.

Ett annat plus med det franska derbyt var att spelarna sällan låg ner. Även efter rejäla kapningar bakifrån. Där var en eller två som gärna överdrev en frispark men generellt så försökte man inte spela ut domare och publik.

Fotbollen?  Marseille var inte bättre än PSG men gjorde två klassmål. En stenhård nick och ett stenhård markskott i bortre stolpen. Och så en trea slutet. En annan sak var att tränaren bytte ut de två stora nyförvärven i PSG och han på Pastore tog det som en lagkamrat och visade inga känslor medan han från Lorient skakade på huvudet och sparkade reklamskyltar så att ingen i världen skulle missa hur ursinnig han var. Just detta, den dåliga lagmoralen, är nog enda hindret mot en titel till huvudstaden.