Årets Sportbok: några andra som inte blev det

3

Innebandy – en världsidrotts födelse och expansion

Redaktörer: Crister Gustafsson m fl.

450:-

Hur tänkte man här? 30 årsfirande förbundet ville uppenbarligen få med allt som fanns i arkivet – och lyckades. Groteskt omfattande, grymt ful och smått morbid ( på försättsbladet har någon tecknat ett jättelikt brinnande ljus och så ber man läsarna tänka på alla typ: ”innebandykamrater som inte längre är med oss”. Vilken kul och festlig början!

Är det så i innebandyn? Börjar man t ex matcherna med en tyst minut för ”innebandykamraterna”? Är det bara jag som inte förstått att innebandy är en svettig dödsritual och att allt det här fjantiga springandet fram och tillbaka i själv verket är en slags balett med boll och plastklubba?

Under alla omständigheter: jubileumsboken är faktiskt mer ett nördigt dokument på 600 sidor än en läsbar bok.

Här finns en jättelik redovisning av försöken att under fem år ändra namnet till Floorball. Och alla maktkamper och att Lasse Granqvist idrottskarriär genomfördes i början av 1980-talt i en klubb som spelade med tennisboll och bara hade en annan klubb att spela mot: Team Buster. Sedan gick Granqvists idrott ”upp i” Innabandyförbundet men Granqvist satt i styrelsen ett tag.  Och sedan förlorade man nästan landskamperna mot tennislandslaget – i innebandy! Det är ganska lustigt. Det finns mycket kul attläsa men man får leta ett bra tag.  En präktig skandal är dock att en så här tätt packad Bibel enbart har åtta simpla sidor (av 600) med ofullständig statistik  – känns som ett hån! Speciellt som man inte orkat sätta ut klubbtillhörighet på spelarna. Varför? Jämför de åtta statistiksidor med att t ex redaktör Gustafsson säkert figurerar ett 50-tal gånger. Hur viktigt är det, för andra än Gustafsson och hans ego?

Sedan det här med behovet att redan i underrubriken tala om att man är en världsidrott…

3

100 år med allsvensk fotboll

Martin Alsiö

Idrottsförlaget

550:-

Om innebandyn satsar på allt utom statistik så är det i fotbollsallsvenskans motsvarighet bara statistik : 270 sidor rejält grym statistik medan andra halvan av boken känns som ren utfyllnad:  korta oengagerade faktatexter om varje klubb och en hel del överraskande faktafel. Rubriken ”Supportrar” var nog tänkt att engagera yngre läsare men innehåller sällan andra upplysningar än när att äldre medlemmar fikar i klubbstugan. En luftig layout för tankarna till Excelark för synsvaga. Med viss  sorg som jag konstaterar att Pelle Blohm skrivit förordet. Orsaken är förmodligen att boken kommit tillstånd i ett samarbete med Canal + som ville ha en bok liknande den de har om hockeyns Elitserie. Men Jonas Fahlman hockeyvolym är riktigt bra medan det här är – nästan geschäft!  Förutom då statistiken.

3

Skåneloppet –Sveriges Grand Prix 1952-1961

Richard Bruzelius

JM Förlag

200:-

Det är är en gammal mans minnen, nedskrivna på 70-talet och nu restaurerade och utgivna på ett litet lokalt vänförlag. Det är ignen stor litteratur, författaren var själv med som funktionär men det är kul och väldigt nostalgiskt om den tid då Fangio, Stirling Moss, Mike Hailwood och alla andra av världens främsta racer- och motorcykelförare tävlade i Kristianstad på 50-talet. Även om författaren inte alltid lyckas förmedla dramatiken och tidsbilden ångar boken av nostalgi, romantik och spännande berättelser. Som om att banan var så smal, 6-7 meter, att sportvagnarna som dundrade fram i 300 km/h i princip endast kunde köra om vid start- och målrakan. Eller den östtyske stjärnan som plötsligt stannade motorcykeln i Shellkurvan och försvann in i publikhavet…

Polisen verkar ha motarbetat arrangemanget på alla sätt krävt upp till 1/5-del av omsättningen medan lokalpolitikernas ambition var att ”göra Kristianstad till ett europeisk motorsportcentrum”. Nosaby kommun som fick tillgogoräkna sig momsen, byggde ett ålderdomshem i Fjälkestad för pengarna.

2

Sporten idag 2011

Red: Andreas Nyberg

Semic

110:-

I en sportvärld där allting direktsänds och pensioneras med slutsignalen känns den 50-åriga årsredovisningen ”Sporten idag ” som död och märkligt återuppstånden. Som idé. Fast då måste det erbjudas mer än tomgångstexter och ”rådgivare” som betraktar Patrik Sjöbergs bok med ”vämjelse”. Rådgivaren, och den som skriver den långa inledande, djupt personliga, sammanfattningen är Lars-Gunnar Björklund. Han tog Engelsk fotboll till TV-rutan – hans VM-hockey-referat, tillsammans med Rolle Stoltz, är ett viktigt kapitel i Sportjournalistikens historia.  Nu är han gammal och reaktionär och tycker illa om att Sjöberg kränker fina idrottsideal och släpar ut Sven Nylander ur garderoben med kokainmissbrukare.  Sjöberg är ärlig, uppriktig och inte alltid sympatisk. Det klarar inte Björklund av. Personligen tycker jag att Semic borde sparka Björklund för onyanserade påhopp utan förklaringar men det kommer de inte göra. Skälet är förmodligen att den enda anledningen till den här relikens existens ( bokens, inte Björklunds) är att andra jämngamla reaktionärer köper boken för Björklunds skull. Inget annat. I fall han försvinner läggs förmodligen Sporten i dag ner.