MFF-försvarets ångest

Känner igen det från både Zagreb och Alkmaar – MFF:s försvar släpper till en farlig chans och sedan är det som om man helt tappar allt spel, alla positioner, gör misstag på misstag, stirrar på bollen, försöker tjonga i väg bollen, hoppas på att lagkamraten bredvid tar ansvaret man själv inte vågar  –man låter motståndaren få hur många bra chanser som helst.

Som om det inte finns någon på plan som kan ruska om och bryta förtrollningen.

När Madrid i lördags gjorde mål efter 21 sekunder började Puyol skrika och veva med armarna ungefär tre tiondelar efter att bollen passerat mållinjen.

Man kan säga mycket gott om honom men i just det här avseendet har jag en stark känsla av att Daniel Andersson inte klarat det jobbet som innebär att en lagkapten också måste vara en ledare, inte lillebror, på plan.

About this entry

You’re currently reading “MFF-försvarets ångest,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
december 15, 2011 / 23:02
Kategori:
Lagkapten/Ledarroll, MFF
Etiketter: