En inte så speciellt ”lucky loser”

Jag har tidigare kritiserat svensk tennis för att vara alltför mycket pengar och alltför lite verkstad. Antingen har man pressat fram killar till att vinna juniortitlar i Grand Slam och sedan förtidspensioneras vid 20 års eftersom kropparna inte höll för den träning som gjorde dem till knatte-stjärnor eller sände runt mediokra talanger runt världen och spelade kval i Challenger-turneringar som de i de flesta fall åkte ur. I kvalen till B-turneringarna alltså!  Se t ex det fantastiska miljonstipendiet till spelare rankade runt i bästa fall plats 500 i världen. Det svenska tennisstipendiet är förmodligen en större summa pengar än de någonsin spelar sig till.

Nu har det gått så långt att killarna, i det här fallet 882:e rankade Lucas Renard försökt köpa sig in i en turnering i Finland. En helt logisk följd av alltför mycket pengar och alltför lite talang. Pappa Kurt ( ”manager” på ett stort globalt IT-företag i Bryssel) förklarar i Expressen/HD att sonen försökte ”köpa tillbaka sin plats i huvudturneringen” genom att först få chansen som lucky loser i kvalfinalen och sedan missa inchekning. Han skulle  då erbjudit reserven ”en del av den summa som reserven var garanterad.”

Varför skulle då reserven släppa platsen, och missa både en del av pengarna, chansen att vinan mer i huvudturneringen och framförallt rankingpoängen. Genom att fuska och göra en trippelförlust. Låter det troligt?

Betydligt mer troligt är att det är en lögn och att Lucas helt enkel erbjöd betydligt mer av förslagsvis pappas pengar (tror inte Lucas fått så stora svenska  stipendier än även om hans höga rankingplats naturligtvis gör honom berättigad till egna det ).  Lukas erbjöd mer, troligtvis mycket mer och skulle kanske även kompensera för ATP-poäng. Det är m a o klockrent fusk!