Kristna mittbackar och KvP

Visst låter det som en motsägelse – dessa stora, bryska, konstuktivitetskrossande backbastarder och det kristna kärleksbudskapet. Att man kan demolera och samtidigt bekänna sig till Gud ord och kristen moral.

I en intervju i Kvp berättar Pontus Jansson att han går på midnattsmässan i Arlövs kyrka.

Det kommenteras inte, det blir inga följdfrågor men jag tycker det är väldigt intressant i en intervju av Johan Wall som är överraskande bra.

Kan inte komma på så många kristet troende mittbackar – speciellt inte i Sverige. Några klenar yttrar, en allsvensk skyttekung, en marginaliserad ytterback – det är allt. Närmast Gud var nog under alla omständigheter Mats Aronsson – nu klubbdirektör i Bois. Medan han bodde kvar hos föräldrarna i Hässleholm fick han inte spela fotboll på söndagar. Vi pratar nu sent 70-tal. Även början i Bois var svår och en ständig kompromiss på flera plan. Sedan försvann Aronsson till Djurgården och syndens Stockholm och då var det inte något snack längre.

PS Måste bara säga en sak om jobbet i KVP. En ganska lång text på vänstersidan även om den treradiga rubriken tar nästan lika stor plats. Hela högersidan är fylld av tre bilder på Pontus hemma hos farbror Lars i Arlöv: vid matbordet med släkten, vid Tv:en och ( håll i er) sittandes med korslagda ben på golvet kramandes ett paket – är det någon över åtta år som gör det i verkligheten?

Detta är om möjligt det sämsta och mest löjliga bildmaterial jag någonsin sett på sportsidor. Hade Pontus varit lite mer etablerad och mer mittbackslik hade han aldrig ställt upp på det här. Pinsamt men också en kommande klassiker som Pontus Jansson och Ulf Ryd kommer bli påminda om länge, länge.