De Gea vs Chelsea: tre mål men framförallt tre väldigt olika räddningar

Det var en perfekt frispark, nästan. Nästan heter De Gea och är hånad målvakt i  Man United.

På stopptid skruvar Juan Mata en frispark över muren hårt in mot närmsta krysset.

Det är mål! Det känns spontant så när man ser bollbanan och farten på bollen och att den klarar sig över muren. Den skruvar sig rakt in under ribban. Nästan.

Det är rent magnifik räddning. De Gea har precis före tillslaget börjat ta ett steg mot rätt hörn. Han hinner ta ett till och sedan flyger han åt vänster. Och där ligger han raklång en och en halv meter över marken, han är verkligt högt och raklång för han tvingas kasta sig så långt.

Och när bollen kommer ovanför honom lyckas han sträcka ut vänster armen och tippa bollen vid sidan om krysset. Och matchen slutar inte 4-3 till Chelsea, tack vare en ung, lite oerfaren målvakt från Spanien. Man kunde se hur bra han mådde när lagkamraterna klappade om honom men det var ett ansikte som uttryckte mer lättnad än lycka.

En timme tidigare upplevde De Gea hur jävligt det är att vara målvakt och villebråd i England.

Så, när Chelsea fick sin första hörna, var det som om hela arenan, rykte till. En tung, upphetsad förväntan förväntan medan lagen formerar sig, runt den lille killen.

Båda lagen har väntat på det här, av olika orsaker.

Man United gör vad de inte gjort tidigare på säsongen. De ”screenar” sin målvakt, försöker få minst en spelare mellan De Gea och motståndaren.  Och Chelsea spelarna försöker verkligen komma intill honom för att hejda och störa hans agerande. Det blir irriterat och domaren får gå in och tillfälligt styra upp situationen. Sedan blåser han för att hörnan ska slås och spelarna börjar återigen brottas framför De Gea.

De Gea tar också en lite mer offensiv position än vad han gjort tidigare. För att markera att han minsann tänker ta bollen om den kommer nära målet. Han ska inte låtasig skrämmas – inte nu när laget ändrat sin uppställning på hörnor för hans skull.

Så kommer hörnan, skarvas ganska långt ut vid första stolpen och blir till en hög lyra in mot De Gea. Och samtidigt som han förbereder sig för att boxa ut bollen kommer Chelsea spelarna rusande mot honom. Där emellan fyra fem röda spelare i en liten mur framför honom.

De Gea tar ett steg ut och ska förbereda upphoppet. Han börjar hoppa för att boxa bollen med båda händerna.

På väg upp ser De Gea dock hur landsmannen Fernando Torres är på väg fram mot honom. Och De Gea ändrar sig av rädsla för att tacklas och missa bollen. Han sätter ut vänster knä i den riktning Torres kommer och bestämmer sig sedan, trots att händerna är ”jämnfota” att enbart boxa med vänster. Med ena ögat på Torres (misstänker jag) och den andra på bollen gör han en riktigt svag utboxning, halvträffar och bollen far cirka tio meter ut mot höger hörnflagga  – istället för trettio meter snett upp på plan.

Chelsea tar returen men bonuschansen rinner ut i sanden. De Gea, och Man United, överlevde. Och De Geas ansikte ser närmast vettskrämt ut. Fullt av ångest.

Fast redan tio minuter senare är ångesten framme igen. Sutcliff grundlurar ett passivt vänsterförsvar och slår från tre meters håll vid kortlinjen en hård boll snett in mot plan. De Gea gör en snabb och mycket bra fotparad men inte bättre att han styr bollen rakt upp i bröstet på en lagkamrat och den går rakt och hårt in i eget mål.

I samma ögonblick bollen far in i målet är De Gea blixtsnabbt uppe . Han vänder sig mot lagkamraten nästan innan bollen rört nätet och slår ut med händerna: så som om han har väldigt bråttom med att ropa ”det var ditt fel, inte mitt, ditt”!

Det är drygt en timme och två, otagbara mål innan han gör den fantastiska räddningen på stopptid. Den som förmodligen räddar hans karriär! En karriäravgörande räddning!