CL i februari

I februari vet man i alla fall vad man får: en massa förutsägbara CL-matcher av medioker kvalité och så några roliga, spännande.

Tisdagens matcher tillhörde den förra kategorin. Barça gjorde som man ville borta mot Leverkusen, ett träningspass på hög nivå. Stängd bakåt och, när man lärt sig Bayers försvarsspel, mål framåt. Apropå det så var Bayers unge målvaktstalang Bernd Leno fel på det vid 1-0. Han hade inte behövt gå så långt ut och han borde sett att Alexis hade en försvarare på högersida och alltså inte kunde gå runt honom – och ändå står han stilla och tror på ett avslut mot hans ben.

Det är en ung kille – han lär sig men det agerandet kändes inte riktigt CL-mässigt.

Lyon-Apoel 1-0 sa allt om hur CL (och Lyon) har degenererat. Låt säga att t ex MFF och HIF hade fått behålla sina trupper två säsonger och kryddat med 1-2 offensiva nyförvärv. Plus erfarenheten av att spela på den här nivån. Då hade de inte varit sämre än Apoel – och haft en bättre målvakt! Vad jag gillar med Lyon är Kim Källström och hans innermittfältskollegas underbara 40-meterspassningar. De är en njutning men samtidigt är de möjliga för att tempot är så lågt.

Ska försöka se båda matcherna i kväll. Finns en del spännande spelare i Benfica och att få se Zlatan mot hans brittiska favoritlag Arsenal blir kul! under alla omständigheter. Zlatan behöver verkligen en framgång mot Arsenal för att andra än italienare och svenska fotbollsjournalister ska ta honom på allvar.