Tvångshaussning/Sista bloggen om CL-sändningarna i Viasat

Apoel slog fyra straffar när de gick vidare i CL. Två var riktigt dåligt slagna men gick i mål eftersom målvakten Lloris inte verkade ha alla bitarna på plats i huvudet.

En till höger om Lloris där han gått åt vänster alldeles för tidigt. Och så den fjärde som var låg och mitt i målet. Jag fick den där obehagliga känslan av att allting hade kunnat gå in…

Ändå påstod Viasats experter:

”Imponerande straffar av Apoel hela vägen” – sa de i studion.

”Fantastisk bra straffar av Apoel” – sa  Bosse Pettersson.

De säger så eftersom de uppenbarligen måste haussa allting. Det blir löjligt. Det går inte en enda minut utan att någon talar om för mig hur spännande och fantastisk det är, det jag ser. Det blir en vulgariserad form av berättande som bara skapar mer och mer förakt för de som faktiskt ljuger för mig.

Hade det inte varit för att jag gillade fotboll, gillade många andra av Viasat Sport sändningar och gillade de flesta av de som pratar hade jag inte brytt mig. Så detta är varför jag tycker man ska göra om, lyfta ut några gubbar ( behåll Lasse L.) och misslyckade skådespelare och köp över några av de unga, duktiga kvinnliga fotbollsanalytikerna som just nu håller till i andra kanaler. Eller tror ni verkligen att er övervägande manliga publik hellre tittar på äldre gubbar än yngre tjejer?

I tisdagskväll försökte alla överträffa varandra i beskrivningen av DRAMATIKEN i London. Men det var dramatiskt, alla förstod det ändå utan att behöva berätta hur spänningen ”dallrade”, ”darrade”, ”skakade” e t c. Därför var det ett antiklimax så Frida Nordström, vars enda uppgift är att skapa dramatik av det vi inte sett, gjorde en mindre lyckad insats.

Jag tänker inte så mycket på hennes påstående om att publiken i London stannat kvar på läktaren och inte gått ut och handlat ”korv och läsk” i pausen utan snarare det faktum att fotografen valt en vinkel där läktaren bakom Frida var helt öde.

Förmodligen var det en buffertsektion eftersom där inte var spår av en enda människa men det gjorde Fridas dramatiska ögonvittnesskildring väldigt parodisk.

Frida Nordström uppgift är att var skådespelerska och dramatisera matchen och matchens miljö. Jag tycker helt enkelt hon är en dålig skådespelerska. Hennes mimik, röstläge och kroppsspråk är aldrig synkroniserat, hon spelar ständigt över likt en nervös amatörskådespelerska. Och måste ni nödvändigtvis flyga runt någon som gör ståuper i halvtid så anlita någon som kan gestalta rollen med trovärdighet.

I det här sammanhanget framstår Lasse Lagerbäck som en osedvanligt trygg, saklig och underbart monotont gubbe vars sävliga entusiasm Viasat Sport ännu inte lyckats ”style-a” om. Heder åt Lasse!