Stora lag, trängda
Erik fick rätt. Marseille tog sig vidare.
Marseille tog sig vidare ur gruppspelet tack vare ett sent mål mot Dortmund. Ett sent mål i hemmamatchen mot Inter och ett ännu senare mål mot Inter på bortaplan senare är de i kvartsfinal.
Ja, vad fan säger man? Tur?, sydfransk överlevnadsinstinkt?
I min bok var Inter vida överlägset men har att kämpa mot många motståndare. Marseille var bara en. Det förflutna, världens förväntningar och spelare som vet att de inte längre kan leva upp till sin spegelbild är väl lika svåra att vinna mot. De är t o m omöjlig att vinna mot och därför åkte Inter ut i går och i dag åker förmodligen Chelsea ut av exakt samma skäl. Den osynliga, vertikala pressen på deras huvuden…
Chelsea är ett betydligt bättre lag än Napoli, om än med några uppenbara defekter. Luis/Ivanovic är inget mittbackspar. Lambert må vara kung på Stamford Bridge men alla andra ser att han redan abdikerat. Precis som Steven Gerrard för övrigt. Och detta, en kung utan kungarike, skadar laget och klubben. De tar alltför stor plats jämfört med vad de konkret tillför.
För Chelsea talar att Napoli aldrig varit på den här nivån tidigare och då begår man lätt enkla misstag. Napolis misstag, utvisningar, pacifiserande varningar, kan lätt ge Chelsea den hand de behöver för att hjälpas över till kvartsfinalerna.
Men för båda dessa klubbar gäller att man måste bryta ner, riva och bygga nytt med det man har av förädlingsbart värde. Inters motsvarighet till Lambert är den oerhört sympatiske människan Javier Zanetti men som i går emellanåt såg rent fotbollsdement ut. Det är alltid lite sorgligt när avskedet av en stor spelare skändas av löjets skugga.
About this entry
You’re currently reading “Stora lag, trängda,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- mars 14, 2012 / 05:43
- Kategori:
- CL, Konservatism, Nostalgi
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]