CL: Skyll inte på lagkaptenen!

Jag har här ett flertal gånger diskuterat lagkaptenens roll i svensk fotboll. Ur ett internationellt och psykologiskt perspektiv. Allt från Daniel Anderssons roll 2009 till Zlatan som tveksam förebild. Jag har också påpekat att europeisk fotboll nu närmar sig amerikansk och afrikansk fotboll på så vis att man erkänner att målvakter ibland har stora ledaregenskaper. Jo jag vet, Liverpools Pepe Reina blev utvisad i helgen efter att ha markerat en skallning mot en ”utespelartuffing” som föll samman av rädsla.

Efter en massa ”jag” i första stycket går jag nu över till ”han” och ”man”. 🙂

När Benfica spelar sin viktigaste match på säkert ett decennium (kvartsfinal i Champions League mot Chelsea)  har de en lagkapten som ser rutinerad och fyrkantig ut. Han kan enbart infria de ena av förväntningarna. Vad han lyckas med är att först ta ett fullkomligt meningslöst gult kort långt efter att domaren blåst för straff.

Sedan går han in med sulan först. Man kan se på reprisen att i det ögonblick han inser att han är alltför sen finns där någon tiondel då han inte fortsätter att sträcka ut benet – som om han plötsligt inser det felaktiga och konsekvenserna. Ögonblicket efter sträcker han dock ut igen, siktar och träffar motståndarens underben.Det är en stämpling, på mittplan, som hämtad ur en instruktionsfilm för domare.

Den borde ses även av fotbollstränare och ledare.

Det finns två saker att skylla på här – och ingen av dem är mannen i sig för han är uppenbarligen så pass korkad och så pass stressotålig att han inte kan hantera sin fysik.

De som har ansvaret för att Benfica inte tog sig till semifinal, de var ändå riktigt, riktigt ,nära var i första hans cynismen i portugisisk fotboll.  Den som gör gällande att det är ok att stämpla motståndare även om man får ett gult. Något som också kan härledas till lagkaptenens vilja att snacka sig till ett gult för att visa att ”jag är man nog att förolämpa domaren för domaren har förolämpat mig genom sitt domslut” ( man kan också kalla det Zidanesyndromet – det tvångsmässiga behovet att hämnas en oförrätt, oavsett konsekvenserna)

Den andre skyldige är naturligtvis tränaren och de ansvariga i Benfica som kom på idén att utse en så pass omogen människa till en så pass ansvarsfull roll.  Kanske tyckte de att hans karaktär passade, att den var lik deras egen? Kanske var det därför de inte såg hur ansvarslös och omogen den här spelaren var.