Fyra överraskningar och en förväntan

Jag förväntade mig att Roy Hodgson skulle bli engelsk förbundskapten. Precis som den frapperande bristen på bra engelska herrfotbollsspelare lider land brist på framgångsrika fotbollsledare. Det finns i dag ingen som har internationell lyskraft utan för England och EPL.

Vad jag överraskas av är att Hodgson var nervös och klagade på att journalisterna frågade om varför Rio Ferdinand inte är med i truppen. Det finns flera skäl för de frågorna:

Rio Ferdinand är en bättre fotbollsspelare än John Terry.

Terry i en backlinje som inte , likt Chelseas, kan stå och vänta djupt ner i eget försvarsområde är inte en tillgång. Det kommer synas i EM.

Hodgson motiverade uttagningen med att Rio inte spelat i landslaget så ofta på senare tid: ”Det var inget enkelt beslut, men jag har påverkats av att han inte spelat så mycket i landslaget på senare tid”.

Fast vad f a  n har det med saken att göra; det har ju inte heller Terry, om man ska vara nogräknad. Man tar ut de spelare man tror på,oavsett vad företrädarna tyckt eller gjort. Att motivera sin uttagning med vad föregångarna gjort eller inte gjort känns i bästa fall korkat.

Genom att ta parti för rasism och mot familjestolthet gör Hodgson ett lite märklig t val – men han är engelsman. I mina ögon kan det förklara ganska mycket.

Jag har haft mycket höga tankar om Roy. nu lutar jag snarare åt att han börjar bli lite gammal och dammig i huvudet alternativt har bott i England alltför länge.

Steve Gerrard är lagkapten. Grattis England. Gerrards krämpor kommer fullständigt demaskeras i EM. I fall han startar beror det enbart på att England har så undermåliga fotbollsspelare i övrigt.