Grupp A: Birro har rätt (och Theodor)

Marcus Birro, Expressens fotbollsexpert, skrev i går i sin krönika att ingen kan förutspå vilka som bli nya hjältar.

Det har han rätt i.

I Grupp A fann jag Theodor, mer om honom senare.

Birro fann Polens Blaszczykowski, han nämner också Polen som ett omotiverat favoritlag han nu skaffat sig.

Polen är jämsides med Ryssland är VM:s stora negativa överraskningar. Större än om England får stryk av Ukraina, betydligt större än om Holland tappar poäng mot Portugal i dag eller Danmark plockar en pinne.

På pappret såg det så riggat ut. Två halvdana grannar och VM:s sämsta lag bredvid i Irland. På planen såg det riggat ut, åtminstone i matchen mot Ryssland. Det var en match som trotsar beskrivningar, som inte går att förklara logiskt. Taktiken, tempot, individuella insatser, domarteamets agerande – där är lite väl irrationella moment för att jag ska kunna förtränga den matchen. Därför tror jag den var riggad och jag kommer hävda det tills motsatsen bevisats.

Och på något sätt tycker jag att gårdagens osannolika utveckling av grupp A stödjer min tes – de ryska spelarna uppträdde inte normalt. De borde ha sopat mattan med Grekland men höll på att förlora med än större siffror.

Medan Polen var ofattbart dåliga. De sprang och kämpade med en oerhört energi första tio minuterna i går och sedan dog man fullständigt. Man stod i koma fram till fjärde tilläggsminuten i andra halvlek då man borde kvitterat.

Däremellan blev man utspelade och svarade med fula armbågar och grova tacklingar. Som domaren ibland beivrade, ibland inte.

Som Ryssland spelade mot Tjeckien och i 60 minuter mot Polen borde man gått vidare med nio poäng och en massa skyttekungar på plan. Nu får man åka hem – det är ett mysterium, eller bara ett resultat av att spelarna tycker att en månads EM-läger och turnering inte motsvarade betalningen av förbundet.

Vad jag tar med mig från grupp A är ett tekniskt och kämpande Tjeckien som inte är så bra men lika beundransvärda som sina bröderna i hockeydräkt från 70- och 80-talet.

Fast de hade ingen mörkhyad spelare med. Högerbacken Gebrelsellassie (som heter Theodor i förnamn – man glömmer ofta det i TV…) var inte enbart bäst på plan ( tillsammans med Cech) utan kanske också början på fler lyckliga integrationssagor i Östeuropa. För det finns massor av invandrare från Afrika och Asien i Östeuropa det är bara det att de alltid varit oerhört marginaliserade. Ungefär på samma sätt som döttrar till invandrare alltid marginaliserats i svensk damfotboll.

Jo, det har förekommit några ”fotbollsinvandrare” tidigare i både Polen och Ryssland men 25-årige Theodor, som har tjeckisk mamma och etiopisk pappa är den förste mörkhyade spelaren någonsin i Tjeckien.  Oerhört snabb, bra låga, hårda inlägg och trots de smala benen väldigt bra balans. Han förlorade knappt en enda närkamp. Plus klokt och omdömesfullt spel – hellre bakåtpassning än vilda tjeckiska offensiva äventyr. Theodor – en välmotiverad, ny, hjälte.