Varför retar jag mig så mycket på SDS-sporten?
Den främsta anledningen är att det är en väldigt bra dagstidning. Sett till resurser landet överlägset bästa. Men så finns det en redaktion som jag tycker är misskött och har varit det under många år. Där är problemet.
Sydsvenskan har inte haft en bra fotbollsanalytiker så länge jag läst den – och jag började på Bertil Lundgrens tid.
Det finns personer i redaktion som har bra fotbollsögon men de får inte skriva om fotboll. Eftersom fotboll är prestige. Och då går det fel. Tyvärr. Man kan inte låtsas att man förstår fotboll när man inte gör det. Och där i ligger en sorts bedrägeri mot läsaren, och mot de man är att att kritiskt granska.
Det är därför de som arbetar aktivt med t ex fotboll blir så förbannade på de flesta ”fotbollsjournalister”: journalisterna är inte kapabla att förstå vad de andra har som yrke och ändå har de makten att dissa och haussa. Det är lite som när Kvällsposten kulturbevakning sköttes av de läsare som ville tycka till om kultur.
Nu är detta fenomen inte specifikt för SDS -det finns överallt i sportjournalistiken. Men SDS är en så pass stor och bra tidning att man skulle ha åtgärdat det här problemet för länge, länge sedan. Det hade varit mycket lättare om Arbetat fanns och kunde erbjuda ett alternativ. Nu finns inget utom City som ändå gör hyfsat ifrån sig.
SDS-Sporten i övrigt har jag inga större problem med. Jag saknar Anja Gatu väldigt mycket. Hon är inte heller någon fotbollsanalytiker men i övrigt landets kanske mest läsvärda krönikör. Jag gillar verkligen att en duktig stilist som Karen Söderberg skriver om sport men hon måste slippa komma med värdeomdömen om sånt hon inte kan. Låt istället Karen skriva som hon vill, inte efter gamla rigida mallar. Jag tycker även att hockeybevakningen är bra och mycket annat fungerar efter mina behov. Utom just det viktigaste…
Lämna ett svar