Durmazaffären 2
Nu står inte MFF och faller med Jimmy Durmaz. Det är en spelare som jag alltid haft väldigt blandade känslor för. Det är inte enbart negativt att han säljs – han och Wilton tillförde mycket dålig energi till laget.
Jag tycker dock hans klubbval är logiskt utifrån den bild jag har om honom. Så här resonerar jag:
Om jag som ung svensk skulle välja nytt klubbland – skulle jag då välja Turkiet, eller t ex Ukraina?
Skulle jag välja en klubb som säger till mig att de ”ska bygga laget runt mig” så som Jimmy Durmaz exalterat berättat för malmöpressen?
Skulle jag välja den klubb där min före detta lagkamrat Labinot Harbuzi fick samma löfte men sedan nästan bara upplevt negativa saker i och nu är kontraktslös eftersom klubben slutade betala hans lön?
Och när jag dessutom är en spelare som är väldigt lik Labinot förutom att jag kräver ännu mera boll – att jag passar ännu mer sällan – är jag då den typen av spelare som kommer älskas oreserverat av lagkamrater och publik även om han inte lyckas från dag 1?
Kommer de här typiska Durmazdragen som svensk press sett genom fingrarna med och vars domare aldrig upptäckt – att uttrycka sin olust genom efterslängar – att respekteras i Turkiet?
När kommer de första snyftarartiklarna i malmöpressen om stackas Jimmy Durmaz problem i Turkiet? Om att alla är så taskiga mot honom? Ska vi gissa på före förste oktober? Ska vi gissa på att Jimmy inte stannar längre än ett halvår av de där tre åren?
About this entry
You’re currently reading “Durmazaffären 2,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- juli 14, 2012 / 07:58
- Kategori:
- Den mentala biten, MFF, Turkiet
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]