OS dag 1; ”God Save the Queen…”

Invigningar av OS brukade vara fruktansvärda upplevelser. Långa, tråkiga, högfärdiga.

Så invigdes OS i Barcelona och allting förändrades. De arrangerade OS-gubbarna världen över insåg att det behövdes underhållning och att invigningar var ett två timmar långt reklaminslag med ett par miljarder tittare!

Det är här jag vill placera invigningen i London. Den första timmen var fantastisk. Att våga använda den första textraden av Sex Pistols ”God Save the Queen” var oerhört modigt och kul. Förstår att inte nästa textrad riktigt passade ( ”it’s a fascist regime”) i det här sammanhanget.

Mycket av England, för det var England det handlade om, är historia. Och det var fantastisk teater.

Sedan skulle man sälja något – det blev engelsk populärmusik och det blev virrigt, tråkigt och utan liv. Trots den märkliga kärlekssagan.

Och allt detta skulle avslutas med John Lennons gamle assistent Paul McCarthey. När hade han en hit senast? Det både lät och var fruktansvärt falskt!

Däremot gillade jag att unga, okända idrottare tände elden, och att elden växte till en blomma. Nästan lika häftigt som att tända den med en pil som en Robin Hoodliknande figur hade skjutit. Det hade varit ett perfekt engelskt slut på invigningen men den idéen var liksom redan tagen…