När SVT på söndagskvällen rekapitulerar de veckolånga seglingar som slutade i svensk guld sker det genom: kort intervju med den ene av de två seglarna, med grafik som liksom i förbifarten visar hur mycket de ledde med efter första vändningen. Varefter följer intervjuer med svenskar i publiken, vad kommentatorerna sa när båten gick i mål och när de sedan upptäckte att svenskarna vunnit.
Plus nationalsången, hela nationalsången. Det enda man inte klipper i och inte ger mer än en förvirrad guppig, osammanhängande skildring av är nationalsången.
Varefter Sanna Kallur ombedes skildra vad ”man” tänker på när man står uppe på podiet och nationalsången firas. Varefter samme seglare får berätta vad han tänkte på när nationalsången spelades.
Det är speciellt när nationalsången spelas men det har inget med prestationen och göra utan är väldigt individuellt och annorlunda. Det som är det minst intressanta av en idrottsprestation är nationaliteten och dess symboler.
Jag förstår att det är mycket att göra och tänka på för de 150 SVT-anställda som jobbar i London men varför väljer man att lyfta fram nationalsången som det allra viktigaste?
Faktiskt lite skrämmande. Känns som om Sverigedemokraterna sitter i kontrollrummet för SVT:s sändningar.
Lämna ett svar