Åge Hareide – offer för sin egen hybris?

Min utgångspunkt är att Åge Hareide är en mycket duktig och klok fotbollstränare. Med auktoritet. Så mycket att det är han, och inte sportchefen, som ligger bakom alla de värvningar av anfallare som gjordes dagarna före matchen mot Celtic.

Var det därför han lät alla tre spela? En gjorde sin andra match i klubben och det på en för honom helt ovan position. De två andra debuterade – i HIF:s viktigaste match på tolv år.

Den kloke tränaren lyckades skapa ett kaos som gjorde att Helsingborg förlorade en match de borde vunnit med ett par måls övervikt. Det blev 0-2 mot Celtic som borde ha förlorat 3-0 men som likväl kunde vunnit 0-4, sett till idiotsäkra målchanser och frilägen.

Vad var det som fick Hareide att chansa så vilt, så desperat?

Chansningen bestod inte enbart i att kasta i en fullkomligt orutinerade och desorienterade spelare. Hareide använde konsekvent spelare på positioner, och med arbetsuppgifter, de är främmande för.

Målvakten har bara varit målvakt och ene mittbacken spelade förra matchen liksom innermittfältarna och en forward. Men resten?

Högerbacken har gjort få matcher, och inte den förra. Vänsterbacken är junior.  Andre mittbacken är egentligen mittfältare och även han fortfarande junior.

Högeryttermittfältaren har nog aldrig spelat yttermittfältare förr. Han var anfallare i debuten, spelat offensiv mittfältare tidigare. Vänsteryttermittfältare är högerback. Ena forwarden spelar regelbundet men den andre debuterade. Och den erfarne byttes ut mot en debutant, tillika junior.

Visst är det kul med att tänka holländsk totalfotboll från 70-talet då alla skulle kunna försvara och anfall men det funkar inte så idag, 40 år senare. Och det tror jag tränaren vet. Dessutom byggde det konceptet på att alla visste vad den andre gjorde – Ajax och Feyenoords spelare hade 100-tals matcher tillsammans.

Så vad fan tänkte Åge Hareide?  Hur  resonerade han när HIF:s innermittfältare stormande fram i anfallsvåg efter anfallsvåg men inte kom längre än straffområdet. Där hamnade man i  en klunga av rödblåa spelare där ingen hade en enda idé om vad man skulle göra av bollen.

Före matchen hade Hareide pratat om att det viktigaste var att inte släppa in något mål – t o m viktigare än att göra något själv. Och så gör Celtic 1-0 efter 1 minut och 54 sekunder. På grund av tre stora individuella misstag.

Det var genant – så bra men ändå så dåliga!  Så överlägsna men ändå så grundligt besegrade.

Det fanns alternativ, rutinerade alternativ. Det fanns också möjligheter att helt undvika de sista dagarnas ”panikvärvningar” genom att tidigt erbjuda Finnbogassons klubb en rejäl summa pengar.

Min gissning är att Hareides obeslutsamhet orsakade förlusten av Finnbogasson och då bestämde han sig för att chansa vilt – och det slutade i kaos och katastrof!

Hybris med andra ord!  Och kanske en beräknad hybris eftersom han endast har kontrakt säsongen ut.

Hade chansningen lyckats hade hans C/V tagit ett skutt av glädje. Nu kan han alltid skylla på omständigheterna.  Och det faktum att han på kort tid organiserade om laget fick honom att hoppas att spelarna skulle anpassa sig lika snabbt, ja t o m snabbare än han själv. Och så slutade det efter en minut och femtiofyra sekunder…