Carolina Klüft – stjärnan som levande charad!

Jag känner Carolina Klüft som en ärlig idrottare. En som sa som det var när hon mötte journalister. Som ställde upp, allra helst för de mest lokala, yngsta och kortaste i flocken av sportjournalister runt henne.

Men.

Varför lade hon inte av för fem år sedan?

När hon förstod att hon aldrig skulle nå Jackie Jonyer-Kerseys ( stavat ur minnet) världsrekord svek henne motivationen. Och de skador som förföljde henne var inte värda att överbygga. istället satsade Carro, sa hon, på längdhopp.

De följande åren var som om Zlatan gått ner i Korpen för kärleken till fotbollen men aldrig kunnat spela för att han var skadad hela tiden.  Jag tror Carro var ärlig mot sina känslor för friidrotten men falsk inför sponsorer och förbund. Falsk inför fans och fabrikörer.

Falsk så tillvida att hennes satsning var dömd att misslyckas  och det visste, innerst inne, Carolina Klüft själv.

Däremed inte sagt att hon gjorde fel. En av Sveriges största friidrottsstjärnor genom tiderna hade mycket ”payback time”. Fem år av behaglig rehab, utan att behöva springa 1500 meter. Gott om generösa sponsorer och välgörare. Folkets kärlek.

Alla vill Carro väl och det vill hon också själv. Det var inte gynnat hennes eftermäle – hon var världsstjärnan som innan hon pensionerade sig gick ner på halvtid det sista halva decenniet, och inte låtsades som något hänt.

Friidrottsstjärnan som levande charad!