Anders Svensson – down and out i Helsingborg

Det är en underbar bild av en åldrande fotbollsspelare i Sverige 2012.

Anders sätter sig på tåget från Borås till Helsingborg och byter i Göteborg. Det är inga problem. Anders har gjort det förr. Anders är ju Stor Grabb nu.

I handen, mobilen, biljetten som Fotbollförbundet skickat honom. Anders låter konduktören titta på länken och numret. Anders tittar på film på tåget. Anders anländer till Knutpunkten.

Utan Ferrari och förmodligen utan att veta hur man använder GPS i mobilen. Han ska ta sig de 200 meterna till Grand eller Mollberg, typ går han vilse. Efter 131 landskamper och 36 år går mittfältaren definitivt bort sig. På det centrala mittfältet av  Helsingborg.

Det vore spännande att veta exakt var i Sydhamnen Anders och hans haltande självbevarelsedrift befann sig när han svalde förtreten och bestämde sig för att ringa Sveriges ”player-manager” Marcus Allbäck.

Allbäck förklarade att a. det inte var samling förrän på tisdagen och b. hur han skulle hitta tillbaka till stationen/civilisationen.

Man borde sätta upp någon slags plakett där i den oändligt stora ödsliga Sydhamnen med sina silosar, kilometerlånga magasin,  och filmiska hamnbassänger:  ”Här påträffades det sista levande exemplaret av arten svensk elitfotbollsamatörism måndagen den 3 september 2012″.

Vad som ändå känns 2012 är att Anders Svensson inte sväljer förtreten och håller käften utan istället berättar om det i media. Och skyller på a. konduktören som inte sa något och b. att det var Kinas fel eftersom de är så jävla dåliga att man bestämde sig för att samlas en dag senare än vanligt.

Det började säkert med att han twittrade från sin utsatta position i Sydhamnen….   ” ….är i passningskugga, i akut behov av understöd. Orienterande överlappning önskas….”