Daniel Kristoferssons etik

När chocken lagt sig kom jag på varför Kristoffersson gav Elmander godkänt i hans sämsta match i karriären – Kristoffersson tror att det ger fördelar. Att Elmander kommer ge honom insideinformation nu när han visat sin lojalitet.

Varför jag tror detta. Jo för att Kristoffersson har gjort det flera gånger tidigare. Inte lika uppenbart som betyg mot Kazakstan men jag kommer iallafall på två andra exempel det senaste året. Och eftersom jag sällan läser honom så förmodar jag att det här är vad hans journalistiska uppdrag går ut på – att ljuga för läsarna och ställa in sig hos spelarna.

Inför sista EM-matchen skrev Kristoffersson upp Emil Bajrami något alldeles oerhört. Här var en spelare som europeiska toppklubbar alla hårdbevakade.  Expressen/Kvällspostens man hade själv hårdbevakat honom på träningarna och som den fotbollsexpert Kristoffersson är visste han att Bajrami var i toppform.

Så fick Bajrami spela. En halvlek, blev utbytt i pausen, var usel och hamnade sedan i franska andraligan.

Förra hösten var det Jonas Olsson som var föremål för Kristofferssons hyllningar. Han gjorde två landskamper och var godkänd i en och klart underkänd id en andra. Varefter Kristoffersson höjde honom till skyarna.

Här finns ett tydligt mönster. Så frågan är om Kristoffersson antingen medvetet smickrar spelarna, och lurar läsarna, för att vinna journalistiska fördelar eller faktiskt är helt jävla okunnig om hur fotboll fungerar?