Bokmässan och sportböcker

Känner mig som om jag var ute på en egen Golgatavandring. Jesus fick bära sitt eget kors längs Via Dolorosa innan romarna, tillfälligt, spikade igen Guds försök att skapa en religion. Jag får trängas bland 100 000 mässbesökare och 200 000 boktitlar i sökandet efter som ingen annan här verkar bry sig om: sportböcker.

Jag skulle vilja säga dem: lyft er blick och inse att böcker också kan handla om andra former av liv och död och kärlek och kokböcker än vad ni tror.

Nu är problemet delvis självförvållat: det skrivs inte så många bra böcker om sport och idrott.

Vi skall inte gå alltför djupt in i ämnet nu utan bara konstatera att skökan Maria Magdalena, den ende som gav vatten till Jesus under hans tunga första halvlek, lite överraskande utgörs av Sportförlaget. De har som vanligt lagt sig i mitten, bland alla de största skönlitterära förlagen och bokhandlarna. Deras monter måste kosta en förmögenhet, speciellt i år då de är mer i centrum än någonsin.  De är dessutom det enda fackboksförlaget i de här kvarteren.

Samtidigt  tvingas man konstatera att det är samma bistra män i 55 års åldern som alltid. Fast det är kanske för att de känner igen mig och vill uttrycka sitt ogillande över alla mina kritiska recensioner? Ett år vägrade de skicka recensionsexemplar med hänvisning till att jag inte påverkade deras försäljning.

Sportboksfölaget säljer i huvudsak på nätet och genom telefonförsäljning och deras affärisdé bygger på följande a. slarviga, dåliga böcker b. hutlösa priser.

Men. Ibland skriver en bra författare bra böcker på Sportförlaget. Det finns guldkorn och även om jag inte gillar ders affärsidé måste man känna respekt för deras resultat: de är sportbokens Maria Magdalena.

Deras monter är full av backlist, d vs gamla titlar. Tror utgivningen minskar och det enda jag fann var Brynäs guldbok, en bok om Guldbollen av Stefan Thylin och en biografi över Lionel Messi skriven av en italiensk journalist 2009-10.   Jag recenserade den danska upplagen förra året och blev positivt överraskad. Den här sortens litteratur brukar var extremt lagom och anpassad men den här är lite bättre, lite mer intim. Den bygger på intervjuer med alla utom runt Messi utom fadern. I sista kapitlet pratar Messi, med ”egen tunga” och det är nästan bokens svagaste text.    Framförallt gillade jag det faktum att det finns så många starka kvinnor i Messis uppväxt.  Anbefallerden varmt här och kommer göra likaledes i den kommande årliga sportboksgenomgången – såvida inte Sportförlaget försökt känna lite extra genom en dålig översättning.

I övrigt: hittade inte boken om Magnus Hedman men han ska framträda på mässan i dag kl 17. Samtidigt som det är avspark för landskampen mot Norge på Valhalla. Om Hedman ”skriver” ytterligare en bok får jag kanske konkurrens i rollen som landslagsmålvakt?

Linds bokförlag har snott lite av Sportförlagets affärsidé och publicerar två, förmodad, helt överflödiga biografier. Dels om Glenn Hysén, dels om… har glömt det. I övrigt noll nytt. Offside har flera titlar men det är lite som SPortförlaget -i huvudsak antologier av gamla Offsidetexter.

Den del bra litteratur finns i poket – som årets nobelpristagare Murakamis bok om löpning och Offsides löpbok. Patrik Sjöberg, Zlatan och Martin Bengtsson såg jag också i pocket.  Samtliga utmärkta exempel på sportlitteratur. Förra årets vinnare Sverker Sörlins bok om skidåkning, idrottslig mindfulness och 50-årskris fann jag däremot inte.

Dagens föresatser är att hoppas hitta Stefan Holm i Värmlandsmontern och återigen hålla nollan mot norrmännen.  För övrigt kan jag tycka att det är lite Jesus över Stefan: hans skägg, hans inte så imponerande men tåliga höjdhoppslekamen, att han alltid mobbas av fariséerna i sportpressen, en stark relation till fadern,  och att han faktiskt gjorde det som ”Pontus” Sjöberg aldrig lyckades med och som den före detta världsrekordinnehavaren aldrig kommer förlåta Stefan Holm för : Stefan Holm tog OS-guld. Och Stefan Holm gillar att läsa böcker.