Pär Hanssons dilemma

Det är populärt att ”komma ut”, att berätta att man i själva verket är bög eller lesbisk eller missbrukare av något slag. Sådant som förfasar från kvällstidningarnas löpsedlar. HIF-målvakten Pär Hansson, han väljer att inte komma ut!

Pär, ofta ekiperad i vit eller kycklinggul målvaktströja, har många stora förtjänster, även på internationell nivå. Pär Hansson har också två stora brister som ännu hindrar honom från ett internationellt genombrott. Ja, det hindrar honom t o m från att bli, typ andremålvakt i holländska ligan.

HIF-målvakten, och lagkaptenen, brister dels i mod, dels i höjdspelet. De hör samman för med mod har man inga problem att utnyttja sitt övertag i luften. Pär Hansson är visserligen kort, bara 185 cm, men ju kortare man är desto mer explosiv och orädd måste man vara. Det är fördelar som väl kan kompensera och överglänsa brister.

HIF i dag är sämst i allsvenskan på huvudspel. De har en säger en spelare som kan nicka: Peter Larsson. I övrigt är det små, kosta, lätta spelare som förlorar alla närkamper i luften. Dessutom spelar HIF numera med en extremt låg backlinje.

När Häcken har hörnor så skickar de in bollen rakt framför mål. Det är bollar målvakten ska ut och ta eller boxa tio av tio. Pär Hansson gör inte det. Han står kvar på linjen för att han är rädd att få en smäll eller att han inte ska ”räcka till”.

Alltså gör AIK mål på hörna som slås mot Hansson, MFF gör mål på hörna och Häcken gör mål på hörna. Där har HIF typ sju fegade minuspoäng och en förlorad dröm om toppstrid. Och tyvärr är orsaken att de flesta tränare i dag vet att Pär Hansson nästan alltid väljer det mindre farliga och kanske smärtsamma alternativet.

Det är inget man ska kritisera en målvakt för. Det är en kombination av hans karaktär och de spelartyper som tränaren väljer att använda. Hade Åge Hareide köpt Tom Söderberg från Häcken hade Hanssons dilemma aldrig ”kommit ut”.   Men nu är det ett problem som måste lösas. Av Hansson eller Hareide.