Barça-Madrid

Ibland är fotbollstaktik väldigt spännande. Och det här snacket om att ett lag spelar med en viss uppställning. Det är aldrig elelr sällan någon säger att det är olika offensivt och defensivt.

När jag jobbade för DN fick jag aldrig skriva att Djurgården visserligen försökte spela 4-3-3 men att de defensivt spelade 4-5-1, ibland t o m 4-6-0. Det skulle bara förvirra. Och tränarna hävdade ju att de spelade 4-3-3.

Igår när Madrid spelade 3-6-1 eller 2-7-1 gjorde de det för att ha så många spelare på den ytan där Barcelona är bäst – mittfältet. Och genom att ligga med en hög backlinjen krympte de mittfältet och spelplanen samtidigt som de förlade den till mitten av planen.

Det innebar att planen aldrig var mer än 40 meter lång, när Mourinhos taktik lyckades och Barcelona hade bollen. Så fort Madrid fick bollen hade Barcelona 60-70 meter att försvara. Med fyra, i bästa fall fem man.

Det var därför Madrid höll på att vinna matchen första halvtimmen och det var därför Barça höll på att vinna i slutet av halvlekarna när Madrid inte längre vågade utan föll med backlinjen. Mourinho insåg detta och bytte ut sin näst bäste kontringspelare, Di Maria mot en grovarbetare på mittfältet. Det hjälpte.

Fotboll är kul ibland. Det vore ännu roligare om de som är satta att berätta om det vågade berätta vad de såg och varför.