Lance sviker de cancerdrabbade

Enbart genom att vara så grymt vältränad klarade sig Lance Armstrong den starka cytostatikan, cellgifterna.Han skrev en bok om det. Jag älskade den.

När man är i dödens väntrum men får lämna mottagningen på egna fötter föds en ödmjukhet inför livet och kroppen.  Om du inte sköter den så går det kanske inte lika bra nästa gång – för det kan alltid finnas en andra gång. Du kan aldrig vara säker på att cancern inte återvänder.

Det var därför jag ganska länge inte trodde att Lance var dopad även om jag visste att alla konkurrenter var det.

När nu USADA tillkännagett vilka bevisen mot Lance är, bland annat har 11 f d lagkamrater gett entydiga och mycket trovärdiga vittnesmål om den systematiska dopningen – då tycker jag att Lance svikit inte enbart sin egen kamp mot cancern och de läkare som hjälpte honom utan även tusentals andra cancerdrabbade som trott på honom. De har sett honom som förebild och hopp i en i övrigt jävligt ensam och smärtsam kamp.

Där ligger Lance Armstrong stora, moraliska förlust. Inte i medaljerna, inte i de förlorade Toursegrarna utan i sveket mot de som upplever sin första, alldeles isolerade bergsetapp i livet.