Jag – en Östersupporter

Det är dags att bekänna, dag att komma ut:  Östers IF är ett av mina favoritlag!

T o m själva namnet är fult och oproportionellt i skrivit. Den där blekröda tröjan och de blekblåbyxorna är inte granna men de är det samma som HIF.  Och när HIF åkte ur allsvenskan förra gången flyttade min bästa kompis till Emmaboda och då blev det naturligt att kalibrera om fotbollsklubbskänslorna. Det var ett sätt att ända ha något gemensamt, att träffas. För mig var det så, han brydde sig inte så mycket om fotboll. Men han började hålla på Öster, från Växjö.

Dessutom besökte jag och min far Harry Bild Sport i Växjö. Jag fick ett klubbmärke som nyckelring. Och vi hälsade på landshövdingen som jag inte minns vem det var men som min far kände genom politiken. Tror jag. Vi köpte en ljusblå tröja (jag tror far valde färgen ) med namnet Harry Bild Sport på. Det spännande var att det var en amerikansksydd produkt, väldigt tjockt tyg – likt en sweatshirt med korta armar.

Jag älskade den men bar den sällan. Och jag hade ingen relation till Harry Bild mer än att han spelade i Öster. Och att Öster ofta vann och hade en finnig och skallig lärarstudent till mittfältare som var son till den som bestämde. Tommy Svensson blev min idol. Pappa och jag gick på alla MFF:s matcher ( bortamatcher existerande endast i fantasin på den tiden) och Bosse Larsson var bra men Tommy Svensson var bäst. Jag brukade jubla när Öster gjorde mål på Stadion. En gång blev det 4-2, jag jublade och pappa skämdes. Jag har en känsla av att färgerna i dräkten blev mörkare i slutet  av 70-talet.

För övrigt skrev Mattias Larsson ett längre och lite småkul reportage om Östers IF och 2000-talet  i fredagens Kvällsposten.