Landslagsstjärna tar timeout

SM-final i våras, VM-guld med U-20 i somras och debut i A-landslaget för tre veckor sedan mot Island.

Det låter som början på en drömkarriär, som om idrottaren befann sig i det stadium då man snarare blir överambitiös och tränar för lite än för mycket.

Men Linn Larsson tränar inte alltför mycket. Hon tränar inte alls. 20-åriga niometertjejen i Lugi tar med omedelbar verkan timeout i brist på motivation.

Eller, är det verkligen det egentliga motivet?

Klubben säger ingenting och skapar därigenom en lavin av spekulationer – är det klimatet i Lugi, är det en förfärlig tränare, har hon missat en tenta, åkt fast för våldsbrott, får hon inte ut sin lön, missbrukar hon droger, har hon åkt fast för dopning, har killen gjort slut, är hon suicidal?

Välj själv – klubben som bygger sin verksamhet på en rad generösa sponsorer och allmänhetens välvilja och intresse säger inget. Klubben är beroende av alla dessas förtroende, inkl media, men väljer att vara tyst.

Enligt Sydsvenskan och Heidi Silvander är det bristande motivation och hon kan även berätta att Linn och skadade tvillingsyrran Lina nu är mer intresserade av kost och fitness än handboll.

Visst låter det som en viskning ur en bitter lugiledares mun: borde alla handbollsspelare vara intresserade av kost och fitness?

Även om Linn drabbats av djupa depressioner och liknande kunde klubben refererat till personliga problem. Den enda formella anledningen till tystnad är ifall Linn själv absolut inte vill säga något och även förbjudit klubben att göra det och klubben är så kommunikativt handikappad att den inte ser problemet.  För Lugi och för Linn.

Om problemet verkligen är motivation kan jag tycka det är djupt sympatiskt att Linn hoppar av –  det finns viktigare saker i livet än att göra något man inte gillar. Ifall man kan välja. Och är 20 år.

Problemet är vad det säger om damhandboll.

Om en individuell idrottare tappar motivation så lägger man bara om säsongen – och säger inte till alla som betalar ens idrottande och existens att man inte längre är intresserad av relationen, Då är man skadad eller, som simmare, byter träningsmetodik.

När en lagidrottare lägger av p g a bristande motivation innebär det att man inte lyckats ta hand om och är så flexibla att man kan hantera avvikelser och individer. Det säger mycket om svensk lagidrott och tyvärr ännu mer om den professionalitet som många inom svensk damidrott i lag hävdar att man har.

Jag vet inte ens om jag tycker professionalitet är eftersträvansvärd men man ska inte ställa krav om man inte kan leva upp till sin självbild. SM-finalisterna Lugi är nu på träningarna nere på åtta a-lagsspelare varav två är målvakter.

–Vi har tränat med flickor a och med pojklag för att få kvalité på träningarna., berättar tränaren Dragan Brijevic i SDS.

Hur motiverande är det?