Maxtiotår

Mellan blodig lek och inte alltför mycket allvar

1. Lars 10.29.12 / 4pm

   Jag är kanske infantil men landslagets problem är kanske inte bara Hamrén? Bristen på bra spelare har kanske också betydelse? Även om jag kan hålla med om att landslaget ibland gör bra resultat trots Hamrén snarare än tack vare Hamrén.
   Vad är det du vill kritisera MFF för??? Allsvenskan är en ganska sunkig serie sett till kvaliteten. Vad det beror på kan man diskutera. Har MFF utmärkt sig på ett särskilt negativt sätt? Just nu vinner de, och vad mer kan man begära.
   Det är sällan jag håller med Roland Andersson, men det han sa om ”monday morning quarterback” äger sin riktighet. Det är lätt att göra rätt som ”sofftränare” det är nog tuffare i verkligheten. Så värst mycket nyanser finns inte för MFF, för dem gäller det att vinna. Allt annat tycker deras publik är skit.
   Några journalister som komplicerar frågan finns det inte gott om (kommer inte på någon just nu, skulle väl vara i Offside möjligtvis). Journalisterna är de stora experterna på att se allt i svart och vitt, de är också väldigt kloka i efterhand.

   Svara
   1. maxtiotar 10.30.12 / 6am

      Hej Lars! Ska försöka svara uttömmande på en uttömmande fråga. Ja ,eller minst två.
      Landslaget problem är naturligtvis inte enbart Hamréns fel och definitivt inte deras mirakulösa vändningar. Men han får en massa orättvis cred. och något mindre orättvis kritik. För mig är det framförallt ett problem att han väljer fel mittfältare hela tiden och att Jonas Olsson inte har i landslaget att göra. Istället har vi en massa 23-25-åriga mittbackarna med bra potential som borde få chansen. Vi har en massa unga spelare som aldrig får spela annat än vinterturnrématcher. Han tar ut fel målvakter hela tiden, det finns massor av fel som Hamrén gör.

      Vad gäller MFF och kritik så gällde den ursprungligen följande: jag blev kallad ”gnälleröv” när jag påpekade att det fanns offensiva brister efter MFF-DIF. D v s många, framförallt lokala sportjournalister och många supportrar väljer att se MFF svartvitt. Och det är inte ens spelet utan enbart poängen och tabellplaceringen som är avgörande. T e x de motbjudande haussningarna av Rolle Nilsson efter guldet. Han var extremt beroende av Pep och tog sedan heder och ära av Pep genom att framställa Pep som en simpel hjälptränare. Men historiekns dom har varit hård mot Rolle precis som den är mot andra guldtränare av bristande kvalité – som Micke Starhe, Stefan Rehn e t c

      Om vi pratar konkret MFF-kritik senaste tiden så är det två saker som sticker upp:
      a. ekonomi – om MFF gör ett katastrofalt resultat även i år så ligger naturligtvis inte felet hos Ågren eller Norling utan hos Per N. och styrelsen. Det är allvarligt även om jag tror att MFF av hävd alltid har haft alltför stor kostym och alltför stor trupp.

      b. Att möta nästjumbom hemma med enbart två snabba anfallare som kräver mycket utrymme – det är inte smart. Då kommer matchen se ut ungefär som mot DIF första halvleken.

      Tyvärr står nästan alltid sportjournalisterna i allt för stark beroendeställning till tränaren och klubben för att kunna skriva och bevaka kritiskt. Och kritik säljer inga tidningar till supportrarna. Det är Kvällstidningsperspektivet. Att SDS ( som på många sätt är en oerhört bra tidning) inte haft en riktigt, analytisk fotbollsskribent i modern tid är ett uttryck för den noblesse och arrogans som tyvärr den tidningen alltid levt med, och av. Den malmeitiska borgarklassen har inte varit tillräckligt intresserad av fotboll. Och det är fortfarande den som prenumererar på tidningen…

      Svara

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Blogg på WordPress.com.

Entries RSS Comments RSS