Maxtiotår

Tog som vanligt över Sundet och kollade in årets danska sportboksmarknad. När jag nu första gången på kanske tio år inte skrev därifrån utan bara gick omkring och snakkade och hyggade mig ( på dansk) tänkte jag göra det som jag var sugen på varje år – ta några bajer och kanske ett glatt glas rött. I Forum där mässan hölls fram till i år ( känt för velodromcykling och Tom Bogs-matcher) körde de in backarna och lådorna i det minimala pressrummet vid 9-tiden på morgonen.

Nu gör mässan första året i Bella Center – det är stort men inga skrivplatser, inga bajer, inget rödvin. Surt. Samtidigt är jag glad att jag inte skriver – pressrummet var stort men ett skämt. Helt enkelt oseriöst!

Jag fick trösta mig några monterglas bland vänner och med att beställa några spännande böcker (och köpa några äldre plus Escoffiers stora kokbok).

Vi börjar med fotbollen. Två stora ganska nya och nischade förlag dominerar. Peoples Press och Turbinne ger ut ca 10 fotbollsböcker var. Per år! 

Turbinne har som på bilden många pojkböcker om klubbar och spelare men även några ”vuxenböcker”.  Biografier som i första hand vänder sig till män.

Peoples Press specialiserade sig tidigt på danska sportbiografier. De har fortsatt med det men har nu också översatta utländska biografier och lite annorlunda spännande böcker. T o m kokböcker. De är närmast ett vanligt förlag nu men med groteskt mycket idrottslitteratur. En av flera lite annorlunda böcker i årets utgivning är den här om tränare.  Antingen skriven av norrmän eller danskar och den verkade ganska ambitiös. Plus att man förhoppningsvis slipper en massa målgörare och ytliga matchreferat. Det verkade som om den var populärvetenskaplig d v s ville analysera varför just de här tränarna varit så framgångsrika. Béla Guttmann var en ungerskjudisk tränare som jag tror var i Sverige under kriget även om Wikipedia inte skriver så – minns honom från Gunnar Perssons utomordentliga bok. Guttman är en del av den italienska och portugiska fotbollshistorien eftersom han förde Benfica till dess första Europacupvinst ( över Barça -1961) och hade  toppat Serie A med Milan ( och Grenoli) i 19 omgångar i rad när han fick sparken. Han tränade också Triestina Caclio när de var i centrum för det kalla krigets blickar.

Ett riktigt stort  förlag är Lindhardt & Ringhof. De har lämnat en del av sportbiografin som är så vanlig i Danmark. En av de 5-6 sporttitlarna heter ”Drömlandet” och handlar om sommaren 1992. Vad som egentligen hände och vad det har haft för betydelse för danskarna, för dansk fotboll.

Gyldendals, Danmarks Bonniers, hade bara två tämligen ointressanta motorsportbiografer. De har dock publicerat fantastisak motorsportböcker tidigare. Och så Zlatan naturligtvis. Men inget mer.Fann i alla fall inget av större intresse.

Politikens enda idrottstitel i år, kom ut i går: Preben Elkjears memoarer i en andra version. På pappret den kanske mest intressanta eftersom Preben var och är så annorlunda som människa och fotbollsspelare. Jag är dock lite osäker på om den här mer reflekterar över hans liv efter fotbollen. Som att han för några år sedan ägde Danmarks största privata samlingen av dansk 1900-tals konst.

I nästa del skriver jag om den resterande utgivningen!