Elitserien och Radiosporten II/vårt behov av tabeller?

Jag slutar inte förundras över den vikt som Sportradion i går lade över tabellen i Elitserien. Och jag minns att det var likadant i fotboll – och i fotboll har de ändå någon slags betydelse.

Mikael Starhe håller sig förmodligen kvar som tränare i IFK Göteborg eftersom de nu blev sjua och inte elva. Det är lite som Roland Nilssons tre första år i MFF. Man spelade som ett bottenlag men en stark spurt i slutet av säsongen mot mindre fokuserade motståndare gav en acceptabel tabellplacering.

Men hockeyn?

Det är av intresse att fyra lag verkar var bättre än de andra. Och att Rögle och AIK verkar predestinerade för kvalserien. Men om man ligger tvåa eller trea nu. Om ett lag ligger en poäng före ett annat med 30 omgångar kvar?

Är det för att Sportradion, och många kollegor, inte tänker efter? Att man gör så som man alltid gjort sedan det hette Allsvenskan Norra och Södra och man spelade 14 grundomgångar före slutspelet?

Eller är det för att man tror att det är så här lyssnarna, tittarna och läsarna vill ha det? Att det finns en tradition i att skildra hockey och lagsporter som måste inkludera och högt värdera tabeller?

Fungerar tabeller som en slags känslomässig termometer för de sportintresserade – man använder dem som en snabbavläsning av vad man ska känna, oavsett vad de i praktiken säger, eller inte säger?